Det handlar inte om dagens AI-hype eller stora VC-rundor till bolag som mest är ett lager ovanpå en utländsk AI-modell, utan något Sverige varit riktigt bra på länge…

...att skapa innovationer som på riktigt förändrar till det bättre.

Vi är helt enkelt riktigt bra på att ta fram produkter som skapar värde för väldigt många.

Några exempel: Skiftnyckeln, kofoten, blixtlåset, kullagret, säkerhetständstickan (innan Ivar Kreuger), dynamit, Celsius-skalan, Tetra Pak, pacemakern, trepunktsbältet, platta paket, GSM, Bluetooth och Spotify. Vissa är äldre vissa nyare, alla skapar reellt värde eller löser riktiga problem.

Finns många fler och listan över svenska lösningar som fått global betydelse är lång för ett land med drygt tio miljoner invånare.

Detta trots lagom och Jante. Vi varken ska vara för bra eller för dåliga och framför allt inte sticka ut. Ändå fortsätter det att spruta ut innovation från Sverige, som gör verklig skillnad i världen. Nyttan och värdet kommer först.

Vi är helt enkelt ovanligt bra på att skapa lösningar som tillför verkligt värde, det som räddar liv, förenklar vardagen, effektiviserar transporter, bygger infrastruktur eller får andra system att fungera bättre. Inte bara tjänster vars främsta innovation är att få oss att titta några minuter längre på en skärm så att någon kan sälja ytterligare en annons.

Det är rätt imponerande för ett land som helst inte vill sticka ut för mycket.

Det gör mig lite extra stolt att se att vi fortfarande är lika pragmatiska och innovativa nu när vi är inne i en tid då vi behöver vara extra innovativa och snabba för att stärka vår demokrati, vårt försvar, vår försvarsvilja och vårt självförtroende.

Vi behöver inte bygga de fräsigaste och coolaste lösningarna, även om det ofta blir rätt coolt ändå. Vi behöver bygga det som löser våra problem och skapar det värde vi behöver utifrån våra egna behov.

Heja Sverige!

Vi pratar mycket om enskilda incidenter och för lite om helheten. Därmed riskerar vi att de hybrida hoter får större fäste än nödvändigt och påverkar demokratin, försvarsviljan och vår förmåga att agera negativt.

Gripen-affärer, drönare, AI och att skyttegravskrig är tillbaka, vi kan förkortningar som CV90 och namn som Archer. De hot som redan är på riktigt för oss i Sverige, det vill säga de hybrida hoten, där är det inte samma prioritet, utbildningsnivå eller kännedom hos allmänheten. Det behöver vi ändra på.

Varken myndigheter eller näringsliv är dåliga på detta idag, men vi har fortfarande en utvecklingspotential. Vi är ett stabilt land med fortsatt en av världens starkaste demokratier, men samtidigt ser vi hur vi som samhälle och medborgare påverkas och hur mängden hybrida hot fortsätter att öka.

Att säkerställa att Sverige fortsätter att vara en resilient demokrati kräver att vi hela tiden hänger med när omvärlden och hoten mot oss förändras.

Samordning och öppenhet

Svensk beredskap bygger på tydliga ansvarsområden. Det är i grunden en styrka.

Olika typer av incidenter hamnar dock hos den myndigheten som har respektive ansvarsområde, detta leder dessvärre ofta till ett silo-agerande där helheten inte alltid blir tydlig på det sätt den borde. Dessutom blir det då svårare att ge allmänheten en hel bild, utan blir isolerad till den specifika händelsen (kabelbrott i Östersjön, cyberhot, påverkanskampanj mot LVU, störningar i el- och vatten-näten, drönare över flygplatser och kärnkraftverk etc).

Vår motståndaren ser inte separata incidenter, motståndaren ser en önskad effekt.

När angrepp i olika delar av samhället analyseras var för sig riskerar både hotbilden och följdeffekterna att underskattas och de negativa effekterna stora, dessa påvkerar direkt vår demokrati, försvarsvilja och självförtroende.

Vårt utvecklingsbehov ligger i förmågan att snabbare sätta samman det vi redan vet. Det kräver informationsdelning, gemensam analys och snabbare beslut.

Näringslivet är en del av försvaret

En stor del av Sveriges kritiska funktioner drivs av privata företag.

Det gäller energi, transporter, telekommunikationer, finansiella tjänster, digital infrastruktur, livsmedel och leveranskedjor. Näringslivet är centralt för Sveriges resiliens. Företag skapar inte bara ekonomisk förmåga, utan också vardag, struktur och social gemenskap.

Det är även ofta företag som upptäcker att något avviker. Staten behöver den informationen för att förstå helheten. Företagen behöver i sin tur statens bredare lägesbild för att förstå vad den egna incidenten kan vara en del av.

Informationsdelning mellan stat och näringsliv är därför inte bara samverkan. Det är operativ förmåga.

Finns det lösningar som stödjer detta?

Det behövs lösningar som kan koppla samman offentlig sektor och näringsliv, kartlägga kritiska beroenden och visa hur en störning sprider sig mellan olika samhällsfunktioner. Det finns intressanta initiativ, men de får bli en egen post.

De hybrida hoten

Just hybrida hot benämns ofta väldigt bred och många har olika tankar om vad det är. Med risk för att upprepa mig så kommer här en liten lista, en bild samt en officiell beskrivning från MCF / Försvarsmakten på vad som i denna post menas som hybrida hot.

1. Desinformation och vilseledning
2. Cyberoperationer
3. Ekonomisk tvång och finansiella påtryckningar
4. Manipulation av energi och naturresurser
5. Politisk påverkan
6. Sabotage och specialförbandsoperationer
7. Juridisk krigföring och utnyttjande av rättsliga trösklar
8. Underrättelseverksamhet och spioneri
9. Påverkansoperationer mot samhälle och kultur

En officiell definition kan vara den som hittas i Utgångspunkt för Totalförsvaret 2025-2030.

Verkan med en kombination av militära och civila medel kallas för hybridkrigföring. Exempel på detta är cyber- och telekrigföring, påverkansoperationer, underrättelseinhämtning, sabotage mot exempelvis energiförsörjning, undervattenskablar och transportinfrastruktur samt specialoperationer.

Ofta är även dessa beskrivningar med en tyngdpunkt på det militära, vilket ofta kan bli missvisande. Framför allt då Försvarsmakten i fred inte har lagligt stöd att agera på de flesta av dessa frågor. Grovt kan man sammanfatta: de får endast agera i krig eller inom skyddsobjekt). Ansvaret att agera ligger i huvudsak på andra myndigheter, kommuner och privata aktörer. Igen, det är här vi hittar den stora utmaningen till varför vi ofta pratar incidenter och inte kampanjer. Det är även här en stor del av risken för stuprör uppstår.

Sidnot: Jan Guillou spelar på det juridiska i Försvarsmkatens befogenheter och det läge vi är i nu i boken "Inte krig och inte fred" som är del fyra i serien om Ponti och Hamilton. Den sätter fingret just på befogenhetsfrågan vad gäller hybrida hot på ett intressant (och fiktivt) sätt.

Sammanfattning

Det pratas ofta om området, men för få sätter det i ett sammanhang (publikt), vilket troligt kommer ske mer framöver då verkligheten har en tendens att jaga ifatt oss när vi släpar efter.

En annan aspekt är att desto fler vi är som pratar om området och sätter det i ett konkret sammanhang, desto högre blir medvetenheten. Då ökar även vår försvarsvilja och Sveriges motståndskraft ökar. Låt oss alla hjälpas åt att hålla kvar Sverige som ett land som inte varit i krig på århundraden och som är ett av världens mest stabila demokratier. Vi får inte låta stater som erbjuder sina egna medborgare mindre frihet använda vår öppenhet mot oss.

Informationsövertag handlar inte om fler sensorer eller mer data, utan om att samla in, analysera och omvandla information till beslut och handling snabbare än motståndaren.

Samma förmåga kan användas för att tidigare upptäcka en påverkanskampanj, identifiera ett mål, flytta förband ur fara eller säkerställa att ammunition, reservdelar och sjukvård finns där det bäst behövs.

Att samla observationer från många olika sensorer, sätta dem i rätt sammanhang och ge rätt person ett användbart beslutsunderlag medan situationen fortfarande går att påverka är det som gör skillnad i ett modernt försvar.

Vi saknar sällan information. Tvärtom producerar radar, satelliter, stridsflyg, fartyg, drönare, kameror, signalspaning, soldater och andra sensorer enorma mängder data.

Utmaningen är att hitta nålen i höstacken. Att skilja signal från brus.

Och att omvandla tillräckligt tillförlitlig information till beslut och handling innan läget eller motståndaren hinner förändras.

Beslutstempo är förmågan att uppfatta, bedöma, besluta och agera tillräckligt snabbt för att påverka händelseförloppet före motståndaren.

Det omfattar hela kedjan från att uppfatta och bedöma till att besluta, agera, bedöma effekten och anpassa sig. Tekniken kan korta flera delar av kedjan, men förmågan uppstår först när information, mandat, ledarskap och genomförande fungerar tillsammans.

Mer analytiskt handlar mycket om att korta UBBA-loopen:

• Uppfatta
• Bedöm
• Besluta
• Agera

Från separata system till en gemensam lägesbild

Försvarsmakten har länge byggt mycket avancerade system kring enskilda plattformar, försvarsgrenar och verksamheter. Det finns till exempel en mängd olika ledningsstödsystem (LSS) för olika försvarsgrenar och plattformar (ofta monolitiska).

Varje system kan vara mycket kompetent inom sitt område. Problemet är att informationen inte alltid flödar mellan systemen i realtid. Den kan behöva föras vidare manuellt, sammanställas i flera steg eller kommuniceras via radio och andra långsammare kanaler.

Det innebär att radarekots, drönarbildens, signalspaningens och hundförarens observationer kan finnas samtidigt utan att direkt bli delar av samma lägesbild.

Systemen är dessutom ofta byggda för att innehålla mycket information för många olika användare. Det gör dem svårare att anpassa till den enskilda rollen. En kompanichef, en eldledare, en stridsvagnsskytt och en soldat på marken behöver inte samma vy. De behöver rätt information för sin uppgift.

Det är här SINCC, Sveriges framväxande Combat Cloud, blir intressant. Min analys är att SINCC därutöver kan bli den gemensamma grund som gör det möjligt att koppla samman information från sensorer, förband och operativa system, analysera den och presentera rätt del för rätt användare så nära realtid som möjligt.

Min förhoppning är också att informationen kan anpassas till användarens roll och uppgift. En kompanichef, en eldledare och en stridsvagnsskytt ska inte behöva se allt. De ska få just den information de behöver för att lösa sin uppgift.

Detta skapar inte automatiskt ett högre beslutstempo. Det gör ett högre beslutstempo möjligt.

I vissa avseenden påminner detta om företagsvärlden. Skillnaden är att militära tillämpningar ofta är mer komplexa och att konsekvenserna av ett fel kan bli betydligt större.

Ett fel som är acceptabelt i företagsvärlden kan i en militär beslutskedja få katastrofala konsekvenser.

När USA bombade en flickskola i Minab i Iran dödades ett stort antal barn. Det är ännu inte slutligt klarlagt exakt hur felet uppstod, men rapporteringen har bland annat pekat på gammal information och varningar som inte fångades upp i beslutsprocessen.

Exemplet visar varför beslutstempo aldrig bara kan handla om hastighet. Ett beslut blir inte bättre för att det fattas snabbt. Målet är att fatta ett tillräckligt tillförlitligt beslut medan situationen fortfarande går att påverka.

Varför samma behov återkommer i flera satsningar

Sverige är inte ensamt om att fokusera på detta. Som många andra har Sverige tagit lärdomar från Ukraina och deras Delta. Många länder satsar stort på området eftersom förmågan är central för att ta och behålla initiativet i en konflikt. Nato har N-MSS, USA har Project Maven (som nu heter Maven Smart System) och NGC2, Israel har Lavender, Gospel och Where's Daddy. Andurils Lattice är ett kommersiellt exempel på hur sensorer, data och operativa funktioner kan kopplas samman.

Detta är olika slags system, program och initiativ som löser olika delar av problemet. De ska inte blandas ihop, men drivs av samma behov: att snabbare omvandla stora informationsmängder till förståelse, samordning, beslut och handling.

Sveriges combat cloud initiativ för att öka beslutstempot, är SINCC.

I ett reportage i Wall Street Journal diskuterar flera militära chefer och företagsledare just denna utveckling. Även ÖB Michael Claesson medverkar:

It's still an evolution, but iterations thanks to technology development are going so fast that it may be misinterpreted as a revolutionary approach.

I en annan artikel är ämnet hur Ukraina använder realtidsdata som en form av osynlig ammunition.

Gäller hela Totalförsvaret

Nu låter det som att det är beslut enbart i krig vi pratar om, men det är precis lika tillämpbart på informationskampanjer, störningar i elnätet, kabelbrott i Östersjön, naturkatastrofer, ekonomisk påverkan, valpåverkan mm. Allt handlar om precis samma sak.

Det intressanta här är att utvecklingspotentialen kanske är ännu större inom dessa områden, då utgångsläget är betydligt sämre än inom det militära. Mycket beror på att området är utspritt över många olika myndigheter: MCF, MPF, FRA, Kustbevakningen, Polisen (dessutom två olika, Säpo och vanliga), Försvarsmakten, Ekobrottsmyndigheten, ISP etc. Vidare är informationen betydligt mer distribuerad över många olika typer av datakällor och ofta betydligt mer svårdefinierad än om det kommer från en militär sensor.

Människan bär ansvaret

Ett snabbt beslutsunderlag har inget värde om organisationen ändå inte kan agera.

Den tekniska förmågan måste därför kombineras med bra ledarskap, tydliga mandat och team som litar på varandra. Den som sitter närmast situationen måste förstå uppgiften, veta vilket handlingsutrymme som finns och kunna agera utan att varje steg fastnar i nya godkännanden.

Militära system kan automatiskt prioritera information och i vissa fall reagera på fördefinierade händelser, men det mänskliga ansvaret och kontrollen måste vara tydliga när beslutens innebörd och konsekvenser kräver det.

Tillit är därför inte ett mjukt värde vid sidan av den operativa förmågan. Den är en förutsättning för den.

Ett team som saknar förtroende kontrollerar, dubbelkontrollerar och väntar på godkännande. Ett team med tydlig uppgift, stark tillit och rätt mandat kan fatta beslut, agera och anpassa sig medan situationen fortfarande går att påverka.

Tekniken kan korta tiden fram till beslutet.

Ledarskapet, mandatet och teamet avgör om beslutet faktiskt leder till effekt.

Det verkliga övertaget

Fler sensorer och mer data skapar inte automatiskt militär förmåga. Övertaget uppstår när en organisation snabbare än motståndaren kan omvandla tillräckligt tillförlitlig information till beslut, samordnad handling och anpassning.

Den sida som lyckas med detta får ut mer av sina sensorer, sina vapensystem och sina människor.

• förstå tidigare
• agera medan läget fortfarande går att påverka
• bedöma effekten
• anpassa sig innan motståndaren återtagit initiativet

Det är därför beslutstempo har blivit en avgörande militär förmåga.

Följ med på en liten tankeövning. Den här posten bygger på några antaganden som många diskuterar, men som inte är verifierade. Det här är alltså inte en faktapost eller ett avslöjande, utan ett resonemang om hur Sverige skulle kunna kombinera nationell rådighet med Nato-interoperabilitet om ett antal antaganden visar sig stämma.

Antagandena är:

• att Försvarsmakten kommer att använda Palantirs Maven Smart System
• att det i så fall handlar om NATO:s version av Palantirs Maven Smart System dvs N-MSS
• att SINCC utvecklas ungefär enligt den målbild som beskrivits offentligt
• att N-MSS tekniskt går att integrera med eller köras inom den miljö som SINCC tillhandahåller

Om något av detta inte stämmer faller naturligtvis resonemanget. Framför allt vet vi inte om en sådan teknisk integration faktiskt är möjlig. Det här är därför en tankeövning kring en möjlig framtida lösning och inte ett påstående om hur systemen faktiskt är uppbyggda.

Det vi vet

Nato köpte i april 2025 Palantirs Maven Smart System (MSS) och sedan den 26 juni 2026 uppnådde Natos Maven Smart System full operativ förmåga.

Sverige har samtidigt presenterat SINCC (Swedish Interoperable Combat Cloud), som är en central del i Sveriges arbete med ett svenskt Combat Cloud, även om det ännu inte är känt hur långt gånget projektet är.

Palantir har, enligt medieuppgifter, en affärsrelation med Försvarsmakten. Detta är inte bekräftat och Försvarsmakten har inte kommenterat uppgifterna.

Nato Maven Smart System (N-MSS)

N-MSS är Natos anpassade version av Palantirs Maven Smart System (MSS). Nedan är citat från Natos chef för Task Force Maven, Överste Arnel David, skriver i ett LinkedIn inlägg.

• 50+ applications built and deployed across the entire operational force
• Enhanced data fusion for robust data ontology to leverage AI models
• Data Centric Security, meeting NATO standardization agreements (STANAGs); N-MSS is NATO-sovereign-owned with NATO data on NATO servers in NATO data centers.

Enligt Nato är N-MSS Nato-ägt, med Nato-data på Nato-servrar i Nato-datacenter. Palantir levererar mjukvaran, medan Nato ansvarar för drift, data och kontroll. N-MSS är enligt Nato Nato-suveränt.

Det är viktigt eftersom det tar bort en stor del av problematiken runt Palantir.

Det finns samtidigt invändningar mot N-MSS och bl.a. Frankrike håller på att ta fram alternativ till Maven.

Först en viktig distinktion

Det finns en återkommande missuppfattning kring Maven. Palantirs Maven Smart System ska inte förväxlas med Pentagons Maven Smart System som växte fram ur Project Maven. USA:s Maven är ett mycket större ekosystem där en central del handlar om att analysera enorma mängder satellitbilder, drönarbilder och annan sensordata för att identifiera mål.

Palantirs MSS är däremot framför allt ett integrations- och beslutslager. Fokus ligger på datamodeller, ontologi, analys, workflow och beslutsstöd. Den typen av funktioner används även inom det amerikanska Maven-ekosystemet, men utgör inte hela systemet.

Den skillnaden är viktig. Det finns även beskrivet i detalj min djupare analys av just USAs Maven Smart System.

Hur N-MSS och SINCC kan samverka för maximal operativ förmåga

Det är här resonemanget blir intressant. Den spontana slutsatsen är lätt att N-MSS och SINCC konkurrerar med varandra. Snarare tror jag att de kan fylla olika roller i samma lösning.

Det skulle innebära att diskussionen inte längre handlar om vilket system Sverige väljer, utan hur svenska och allierade förmågor samverkar.

SINCC skulle kunna vara Sveriges nationella plattform där både svenska operativa förmågor och N-MSS kan köras sida vid sida. Den skapar förutsättningarna för nationell rådighet, säker informationshantering och integration mellan svenska och allierade system, medan respektive förmåga löser sitt operativa uppdrag.

Om det stämmer flyttas fokus från valet av enskilda leverantörer till hur nationella och allierade förmågor kan kombineras på ett sätt som både bevarar svensk rådighet och möjliggör effektiv samverkan.

Min tolkning är att Sverige valt ett väldigt modulärt angreppssätt som möjliggör just detta. Lite plug-and-play om man vill förenkla, eller som en LEGO-platta där man kan bygga nytt, byta ut eller koppla på saker andra byggt.

Vissa länder har valt bort Palantir, hur blir det då?

Denna är lite off-topic, men eftersom ämnet är så pass aktuellt blir det en bonus-sektion.

Att Nato kör Palantir genom N-MSS krockar inte omedelbart med länders val av egna system. För det första är det valfritt vad varje land kör, det är inte tvingande att köra N-MSS. Interoperabiliteten är det viktiga. Varje land har egna mål, krav och syfte. Så länge interoperabiliteten fungerar med Nato så är det upp till varje land vad de väljer.

Det många länder främst ser som utmanande är frågor om suveränitet och dataintegritet och där påstår Nato att N-MSS är Nato-suveränt, det vill säga ingen data går via Palantir utan Palantir levererar mjukvara som körs i Natos miljö. De levererar inte datalagring, inte moln, inte datacenter etc.

Många länder väljer andra lösningar än Palantir av anledningen att Palantir är amerikanskt, samtidigt är USA är en del av Nato så grundfrågan är mindre relevant i just denna specifika fråga.

Ämnet är superintressant både strategiskt och taktiskt

Det intressanta här är egentligen inte Palantir. Det intressanta är var kontrollpunkten hamnar. Om N-MSS kan köras på SINCC är det fortfarande SINCC som kontrollerar den nationella miljön, informationsflödena och den nationella rådigheten.

Det innebär att Sverige själv kan styra vilken information som delas vidare, vilken information som stannar nationellt och hur informationsutbytet sker.

Samtidigt skulle svenska system och NATO:s system kunna arbeta med samma underliggande information, men genom olika gränssnitt och med olika syften och förmågor. Svenska operativa förmågor används för nationella behov. N-MSS används när Sverige verkar tillsammans med Nato.

Detta kan ge både nationell suveränitet och hög interoperabilitet och är kanske också på det viset framtidens försvarsförmåga byggs, genom att kombinera nationell rådighet med förmågan att samverka när det verkligen behövs.

Min hypotes är alltså inte att SINCC ersätter NATO MSS eller tvärtom. Min hypotes är att de kan vara byggda för att komplettera varandra.

Sammanfattning

Om antagandena visar sig vara riktiga tycker jag att den verkligt intressanta frågan inte är om Sverige använder Palantir.

Den intressanta frågan är vilken försvarsförmåga Sverige bygger och hur Sverige bäst möjliggör den. Här spelar så klart suveränitet och rådighet en stor roll.

Om SINCC blir den nationella plattformen och N-MSS blir en av de operativa förmågor som kan användas inom den skulle Sverige kunna kombinera nationell rådighet med sömlös interoperabilitet inom Nato.

Det är åtminstone en målbild som jag tycker är betydligt mer intressant att diskutera än den förenklade frågan om Sverige “köpt Palantir”.

Vad tror ni?

1. PCLOB
   Övervakar att de amerikanska underrättelsetjänsterna följer lagen och utövar tillsyn över delar av den amerikanska signalunderrättelseverksamheten. Sedan Trump avskedade de demokratiska ledamöterna är PCLOB i praktiken inte beslutsför. Endast en ledamot återstår, en Trump-allierad republikan.

   Status: Ej oberoende och politiskt styrd.

2. FTC
   Övervakar att företag följer amerikansk lag. FTC har traditionellt haft en hög grad av oberoende från den verkställande makten. SCOTUS beslut i veckan (detta är det nya) innebär att presidentens kontroll över FTC nu stärks, vilket förändrar förutsättningarna för myndighetens oberoende.

   Status: Ej oberoende och politiskt styrd.

3. Hur påverkar det Sverige?
   Idag är det lagligt att överföra personuppgifter från EU till certifierade amerikanska företag genom EU-US Data Privacy Framework (EU-US DPF). Det bygger på EU-kommissionens bedömning att dessa företag erbjuder en adekvat skyddsnivå, trots att personuppgifter lämnar EU. Den bedömningen bygger bland annat på olika former av tillsyn och rättssäkerhetsmekanismer där både PCLOB och FTC spelar viktiga roller.

   Status: Osäkert. Om EU-US DPF skulle ifrågasättas igen handlar det inte bara om juridik. Det påverkar tusentals svenska företag som använder amerikanska molntjänster varje dag.

Slutsats

Det blir allt svårare för Europeiska kommissionen att hävda att samma förhållanden gäller idag som när adekvansbeslutet för EU-US DPF fattades.

Frågan har redan omprövats relativt nyligen, främst eftersom PCLOB inte fungerat på länge. Efter SCOTUS beslut ökar osäkerheten ytterligare.

Det är lätt att säga “Vad var det jag sa” eller peka finger. Jag har upprepade gånger skrivit om detta sedan februari 2025 (se listan i slutet av posten). Kontentan är att skiten kan träffa fläkten inom kort och att EU-US DPF sannolikt behöver ses över. IMY lutar sig på EDPB, men från båda dessa är det generellt väldigt tyst.

Viktigt är dock att skilja på laglighet och säkerhet. EU-US DPF reglerar om det är lagligt att överföra personuppgifter till amerikanska molntjänster. Det säger däremot ingenting om hur trygg man känner sig med att lagra verksamhetskritisk information i en viss jurisdiktion.

Frågan varje organisation behöver ställa sig är därför: Vill man och behöver man verkligen ha sin data i amerikanska molntjänster eller finns alternativ i Sverige / EU?

Alla företag behöver därför ta detta på allvar och fundera över hur både verksamhetsdata och personuppgifter hanteras. Bara för att något fortfarande är lagligt betyder det inte att det är rätt beslut för den egna verksamheten.

Tidigare poster på ämnet

• Data hos amerikanska levarantörer - status Dec 2025
• Microsoft vill blidka företag i EU, jag har gått igenom detaljerna
• Datan hos amerikanska leverantörer? Är lagligt eller säkert viktigast?
• Svenska företags data inte längre säker hos amerikanska molnleverantörer.
• Snart kan det bli olagligt att ha data på Azure, AWS och Google Cloud
• Varför EU bötfäller Google och Facebook - för din skull
• Amerikanska moln är inte riskfria
• Amerikanska moln, uppskruvat tonläge

Combat Cloud handlar i grunden om att förstå vad som händer först och agera innan motståndaren hinner reagera. Eftersom det finns lite av en förvirring runt begreppet tänkte jag bryta ner det lite, speciellt nu när Försvarsmakten kommunicerat SINCC, sitt nya Combat Cloud med namnet Swedish Interoperable Combat Cloud. Har upptäckt att många tror att ett Combat Cloud bara är ett "säkert it-moln för försvarsmakten". Det är betydligt mer än så.

Combat Cloud beskrivs ibland som nästa generations stridsledningssystem eller ett digitalt ekosystem för ledning och samverkan. Begreppet används av olika länder på något olika sätt, men grundprincipen är densamma.

Lite mer på vanlig svenska:

• Det samlar: Alla på slagfältet, från en drönare i luften runt Ringhals, stridsvagn i skogsbrynet på Gotland, korvett i Öresund, jägarsoldat som inhämtar underrättelser eller hemvärnssoldat som patrullerar vid objekt i Bergslagen etc. Informationen görs tillgänglig via en gemensam säker, suverän och rådig plattform.
• Det tänker: Informationen analyseras, korreleras och datafusion används för att skapa en gemensam lägesbild i realtid. Här pratar vi många olika teknologier bl.a. AI. Notera dock att vi inte pratar LLMer (Claude / ChatGPT, Grok, Gemini, Mistral etc), utan mer nischade algoritmer som tränats på detta specifika område.
• Det delar: Värdefull information presenteras för beslut i olika system som ledningssystem eller operativa tillämpningar. Detta så nära realtid som möjligt, så att beslut kan fattas snabbt.

Hur fungerar ett Combat Cloud jämfört med dagens ledningssystem?

Måste inleda med att var transparent, det är inte publikt kommunicerat vad målet med SINCC är eller hur det kommer att fungera i detalj när det är helt klart. Nedan är mer generellt om begreppet combat cloud och då i relation till hur t.ex Ukrainas Delta ser ut, som vi vet mycket mer om. Självklart beskrivs detta i ett svenskt kontext och väger in vad vi vet om SINCC så här långt. Vi vet inte heller om det som kommuniceras idag är hur det kommer se ut när SINCC är klart för skarp tillämpning.

Med det sagt, tillbaka till frågan i rubriken…

Systemen inom Försvarsmaktens olika områdena fungerar lite som silos och när information skall föras mellan alla dessa system tar det tid och ofta är det till och med manuellt. Det saknas även övergripande automatisering, analys och integration som täcker hela arenan.

Detta leder till att tiden från att något händer på slagfältet till att beslut fattas och det ageras på den informationen är lång så fort informationen skall röra sig utanför den egna strukturen. Självklart sker det och fungerar, men då kommer vi till kärnan med SINCC / Combat Cloud, se sanningen på slagfältet först och agera innan motståndaren hinner reagera.

Interoperabiliteten är även det något som varit en utmaning. De offentliga uppgifterna pekar mot en plattform med hög interoperabilitet mot NATO-allierade, bland annat på NATO Restricted-nivå.

Notera att jag inte menar att det vi har idag är dåligt, utan vill belysa förbättringen som ett Combat Cloud kan ge Sveriges operativa förmåga.

Vad är ett Combat Cloud som SINCC - analogi

Förenklat kan man likna ett Combat Cloud vid att bygga ett modellhus.

Ett traditionellt militärt system är som ett modellhus byggt av limmade delar. Behöver man byta ett fönster eller en dörr måste man ofta riva delar av huset, bygga om och sedan sätta ihop allt igen. Gör man samma förändring på hundra hus blir det hundra separata projekt.

Ett Combat Cloud fungerar mer som Lego. Grundplattan finns redan på plats och husen byggs av standardiserade byggklossar. Behöver man byta en typ av dörr eller införa ett nytt lås görs det en gång i plattformen, därefter får alla modeller den nya funktionen utan att varje hus behöver byggas om individuellt.

Hur fungerar ett Combat Cloud i praktiken?

Combat Cloud kan förenklat beskrivas som tre nivåer där varje nivå bygger på den underliggande.

Nivå 1 – Nationellt rådig molnplattform
Den nedersta nivån utgör den tekniska grunden. Här finns den infrastruktur som krävs för att kunna köra hela plattformen, exempelvis datacenter, nätverk, beräkningskapacitet, lagring, drift, säkerhet och kryptografi. Det är också den nivå som främst kommunicerats publikt kring SINCC.

Nivå 2 – Gemensamma plattformstjänster
Ovanpå infrastrukturen finns gemensamma tjänster som alla operativa tillämpningar kan använda. Det handlar exempelvis om identitet, API:er, datamodeller, meddelandebussar, AI-plattform, containerplattform, datalager och behörighetsstyrning. Genom att dessa funktioner delas behöver de inte utvecklas separat för varje nytt system. De flesta av dessa förmågor har också kommunicerats offentligt som en del av SINCC

Nivå 3 – Operativa tillämpningar
Den översta nivån innehåller de system som faktiskt används i verksamheten, exempelvis ledningssystem, gemensam lägesbild, sensorfusion, AI-baserat beslutsstöd, logistik eller ISR. Just dessa tillämpningar har inte kommunicerats som en del av SINCC, men enligt min bedömning utgör de en naturlig utveckling av en sådan plattform.

Operativ tillämpning

Tidigare har vi främst beskrivit plattformen och den tekniska arkitekturen. Syftet med ett Combat Cloud är dock inte att bygga ett bättre datacenter eller en modernare molnplattform. Syftet är att öka den operativa förmågan hos Försvarsmakten och dess förband, både nationellt och tillsammans med våra partners.

I praktiken handlar det om att rätt information når rätt person eller system i rätt tid. En radarstation kan upptäcka ett mål, ett JAS39 Gripen kan komplettera med sensordata, en drönare kan verifiera observationen och en ledningsplats kan fatta beslut utifrån en gemensam lägesbild. Informationen behöver inte längre stanna inom respektive system eller försvarsgren, utan kan delas och användas där den gör störst nytta, i realtid.

Förbanden får därmed tillgång till samma aktuella lägesbild, beslutsfattandet kan ske snabbare och resurser kan samordnas mer effektivt. Nya operativa tillämpningar, exempelvis AI-baserad sensoranalys, beslutsstöd, logistikstöd eller nya funktioner i ledningssystemen, kan införas eller uppdateras utan att hela systemet behöver byggas om.

Det behöver inte heller bara vara lösningar som är direkt kopplade till att hitta mål och skjuta iväg olika saker. Det kan vara en gemensam applikation för samarbete eller andra stödfunktion som logistik etc.

Resultatet är inte bara ett modernare IT-system, utan ett modernare sätt att bedriva militära operationer. Den operativa förmågan ökar samtidigt som tiden från observation till beslut och verkan minskar.

Sverige har en kraftfull strategi

Vet inte om detta är en genomtänkt strategi eller om det bara blivit så, men ett Combat Cloud som SINCC har precis samma strategi som det som gör Gripen E unikt. Vi separerar infrastrukturen från tillämpningen.

Precis som Gripen E konstruerats för att kunna utvecklas genom utbytbara system och funktioner, kan ett Combat Cloud skapa samma flexibilitet på systemnivå. Nya operativa förmågor kan då utvecklas och införas stegvis ovanpå den gemensamma plattformen, utan att hela systemet behöver byggas om varje gång och att varje förändring blir ett nytt stort integrationsprojekt.

Om den målbild som hittills kommunicerats realiseras har Sverige möjlighet att etablera en mycket modern arkitektur för framtidens ledningsförmåga. Kombinationen av nationell rådighet, interoperabilitet och en modulär plattform framstår som en mycket modern arkitektur.

Min analys är att den väg Sverige har valt är kraftfull på riktigt.

Sammanfattning

Combat Cloud handlar därför inte främst om moln. Det handlar om att skapa en gemensam plattform där nya operativa förmågor kan utvecklas, delas och införas betydligt snabbare än tidigare. Om SINCC utvecklas i den riktning som de offentliga signalerna antyder kan det bli en av de viktigaste förändringarna av svensk ledningsförmåga på många decennier.

Liknelsen med Ukrainas Delta (har skrivit en analys av Ukrainas Delta tidigare) känns väldigt relevant, även om det som just nu kommunicerats mest har fokus på infrastruktur, moln, säkerhet och suveränitet.

De offentliga uppgifter som finns idag är begränsade. Samtidigt finns det en del ledtrådar som gör att man kan göra en analys av hur SINCC kan komma att utvecklas. Det är samtidigt viktigt att skilja mellan vad vi vet och vad vi tror.

Vad är formellt kommunicerat om SINCC?

Den kanske mest tydliga och formella kommunikationen kommer från Försvarsdepartementet som i en egen pressrelease med titeln "Stor satsning moderniserar Försvarsmaktens krigföring" kommunicerar att Regeringen satsar 5 miljarder på …

…teknologiska lösningar som ska möjliggöra att enskilda soldater och befäl snabbare ska kunna upptäcka och bekämpa fiender. Det handlar om olika AI, 5G och molnlösningar som moderniserar krigföringen och tillåter informationsdelning i realtid mellan svenska soldater och förband...

De 5 miljarderna fördelas enligt följande:

• Digitalt system för att planera och genomföra krig (ledningssystem), AI-modeller: ca 2,5 miljarder kronor.
• Svenskt moln för känslig data (inspirerat av ukrainska Delta) med integration av AI: ca 1 miljard kronor.
• 5G, satellitlänkar, nätverk, krypto: 1,5 miljarder kronor.

Vi vet även att det så klart gäller Försvarsmakten samt FMV, men deltar gör Teracom, Evroc, Elastisys, Freja och Aityr. Det är Teracom som har avtalet med FMV och håller ihop projektet. Vi vet att projektet kopplas till NATO-interoperabilitet, AI, realtidsinformation och erfarenheter från Ukrainas Delta-system. Vi vet också att Evroc beskriver SINCC som en plattform för framtidens ledningsförmågor.

SVT Nyheter gjorde ett inslag om SINCC där både Försvarsmakten och Försvarsminister Pål Jonsson medverkar. Pål Jonsson är även tydlig med syftet med SINCC.

Målet med SINCC

Den mest uppenbara observationen är att kommunikationen kring SINCC innehåller betydligt fler referenser till ledning, samverkan, AI och interoperabilitet än till lagring eller traditionell molninfrastruktur. Det betyder inte att infrastrukturen är oviktig. Tvärtom är den en grundförutsättning framförallt inom suveränitet och säkerhet så klart. Det rent operativa slutmålet framstår som större än så.

Om man betraktar de deltagande aktörerna framträder flera lager samtidigt. Evroc bidrar med molninfrastruktur. Elastisys med plattformsförmågor. Freja med identitet och behörighet. Teracom med robust kommunikation. Aityr med AI-relaterade förmågor, vilket sannolikt är relaterat till sensoranalys och drönarsystem. Tillsammans liknar det mindre ett traditionellt molnprojekt och mer ett framtida ekosystem för digitala ledningsförmågor.

Det finns flera indikationer på att projektet skulle kunna utvecklas i en riktning där sensorer, datafusion, AI, beslutsstöd, operativa funktioner och infrastruktur integreras i samma ekosystem, ett så kallat Combat Cloud som ofta nämns som nästa generations ledningssystem. Ukrainas Delta klassas även det som ett Combat Cloud.

Ökad förmåga att fatta beslut snabbare och oftare

Detta har jag talat mycket om tidigare. Idag är den klart viktigaste förmågan för försvarsmakter världen över med vilken hastighet beslut kan fattas. Delta, Project Maven / Maven Smart System (MSS) och Israels Lavender, Where's Daddy och The Gospel är alla exempel som verkligen har förändrat hur krigföring sker och hänger vi inte med hamnar vi efter och då har vi inte en chans om skiten träffar fläkten.

Förmågan att fatta snabba beslut i stor skala är idag en kritisk framgångsfaktor för Sverige skall kunna försvaras effektivt. Därav att Sverige inspirerats av Ukrainas Delta.

Ukrainas Delta, USAs Project Maven / Maven Smart System eller JWCC?

Anledningen till att Delta nämns som inspiration tror jag är av två anledningar:

1. Delta likt SINCC, är tänkt som ett ekosystem Det är exakt vad Delta är, det är ett ekosystem där olika applikationer sedan pluggas in.
2. Delta är ett bredare ekosystem medan Project Maven / MSS är en mer specialiserad förmåga. Maven är imponerande och har som fokus just att fatta beslut snabbt, men besluten idag ligger inom AI-targetting dvs att identifiera mål genom bild- och sensor-analys. Det är en applikation i Delta (den applikationen beskrivs i min analys av Delta), inte hela Delta. Sen finns det nog även en politisk PR-vinkel. Att idag kommunicera att man inspireras av USA eller Israel funkar dåligt, men att inspireras av Ukraina är något positivt. Nu tror jag det är sekundärt då punkt 1 redan är avgörande.

Sen finns även likheter med tankesättet bakom JWCC (Joint Warfighting Cloud Capability), som i huvudsak handlar om infrastrukturen. SINCC verkar ha likheter med JWCC vad avser att hantera beräkningskapacitet, lagring och nätverk. Även här tror jag Delta ligger närmare då det igen är ett ekosystem, medan Project Maven / MSS körs som en applikation på JWCC dvs det är olika delar. Detta är så klart till stor del på grund av skala, då grundprinciperna kanske är liknande.

Sammanfattning

Min egen bedömning är att de offentliga signalerna pekar mot något större än ett traditionellt molnprojekt. Referenserna till Delta, AI, command and control (C2), NATO-interoperabilitet och gemensam lägesbild antyder en ambition som sträcker sig längre än att enbart tillhandahålla infrastruktur.

Det är dock viktigt att understryka att detta är en analys av möjliga framtida utvecklingsvägar, inte en beskrivning av vad SINCC är idag.

Detta tillkännagav Frankrikes premiärminister i öppningstalet till VivaTech som postades på X.

Detta är lite extra intressant då DGSI (typ Frankrikes Säpo) förnyade sitt avtal med Palantir så sent som december 2025, dvs för ca 6mån sedan, avtalet löper till 2028. Trots det väljer de nu att teckna avtal med ChapsVision med ambitionen att fasa ut Palantir. \n\nDetta är enligt mig större än när Tyskland valde ChapsVision. DGSI var en tidig kund och inledde sitt samarbete med Palantir 2016. De är även en av de mer prestigefyllda kunderna i Europa. det är onekligen en prestigeförlust för Palantir. Det är även intressant eftersom Palantir är erkänt svårt att fasa ut och det kommer troligt ta flera år, ändå väljer Frankrike att göra det jobbet.

Det är exakt detta som jag lyft att svenska myndigheter borde göra vad avser amerikanska molnleverantörer. Ta tjuren vid hornen och göra jobbet dvs sakta men säkert etablera suveränitet, autonomi och säkerställande att främmande makt inte genom en enkel order kan stänga av tjänsten.\n\nÄven Storbritannien ser över sina Palantir kontrakt (primärt det inom NHS), Danmark gör liknande med sina Palantir avtal bl.a. POL-INTEL.

Påverkar detta Palantir?

Palantir har uttalat sig och säger att allt är som vanligt, men helt klart är deras ställning inom Europa sargad. Å andra sidan tror jag inte de bryr sig speciellt mycket. Q1 så var ca 21% av intäkterna international (vilket inkluderar Europa), en minskning med ca 5% från FY25. Samtidigt har deras kontrakt inom den amerikanska militären nästan fördubblats under 2025 till totalt ca 2.8BUSD (TITAN, DCGS-A, Project Maven / Maven Smart System (MSS) m.fl).

Sammanfattning

Att ChapsVision börjar få fotfäste är klart positivt, troligtvis är det deras ArgonOS som är valt (inte verifierat). Som jag skrivit om tidigare behövs troligt kompletterande lösningar för att nå motsvarande förmågor som Palantir, men även inom de områdena finns bra spelare idag.

Att fler och fler i Europa tar aktiva steg mot suveränitet och autonomi är en utveckling som är nödvändig och hoppas att Frankrike kan fungera som en förebild. Frankrike har redan tidigare varit väldigt drivande i frågan om amerikanska molnleverantörer och CloudAct / Fisa702 mm.

Apples grundtes är enkel:

Om datan inte sparas finns inget att lämna ut.

Reflektera lite snabbt över vad du skrivit i dina senaste konversationer med ChatGPT, Claude eller Gemini.

• Affärsidéer
• Dokument
• Strategier
• Avtal
• Personliga frågor
• Resor

Oftast finns den informationen kvar hos AI-bolagen. Hos Apple är grundprincipen en annan. Hade samma fråga hanterats av Apple Intelligence / Siri AI hade inte informationen funnits kvar efter att uppgiften är utförd.

Det är en fundamental skillnad.

Fokus ligger på att inte lagra datan

De flesta AI-bolag fokuserar på att skydda lagrad data. För många av dessa bolag är insamling, lagring och analys av användardata en av de viktigare delarna i deras affärsmodell.

Apple har valt en annan väg.

Fokus ligger inte på att begränsa åtkomsten till lagrad data, utan på att undvika att lagra den från början.

Enligt Apple innebär PCC bland annat att:

• data används endast för den aktuella förfrågan
• data lagras inte efteråt
• Apple kan inte läsa användarnas innehåll
• extern granskning uppmuntras

Lite mer tekniskt innebär det bland annat:

• ingen generell lagring
• ingen generell loggning
• inga bakdörrar för Apple-personal

Grundtesen är densamma: Er data är säker eftersom vi inte har någon data att lämna ut.

Men Google då?

Apple använder både egna modeller och externa modeller som Gemini för vissa uppgifter. Apple har samtidigt ett samarbete med Google kring AI-infrastruktur genom Google Cloud. Det viktiga ur ett integritetsperspektiv är dock inte vilken modell som används. Det viktiga är hur data hanteras.

Apples modell bygger på att användardata inte lagras efter bearbetning och att varken Apple eller deras leverantörer ska kunna bygga upp historik eller användarprofiler baserade på användarnas AI-förfrågningar.

Varför är detta viktigt?

Apple Intelligence och PCC kan visa sig vara en av Apples största konkurrensfördelar inom AI.

Vi blir allt mer medvetna om värdet och känsligheten i vår data. Samtidigt använder vi AI till allt mer känsliga uppgifter. I den världen tror jag att hanteringen av vår data kommer bli minst lika viktig som vilken modell som används.

Apple har valt en annan väg än övriga stora AI-bolag. Medan de flesta bygger sina tjänster kring insamling, lagring och analys av användardata bygger PCC på motsatt princip:

Att datan inte ska finnas kvar när uppgiften är utförd.

1. Riskerna är identifierade.
2. Rekommendationerna finns.
3. Enligt policyn behöver i realiteten inte myndigheterna göra något alls, kör som vanligt, inget händer.
4. Ord som "rådighet", "stärka", "minska beroenden", "digital suveränitet" låter bra, men tolkningsfriheten är stor.
5. Det talas mycket om samordning, gemensam upphandling och stöd från olika instanser. Historien talar dessvärre inte för att det skulle göra processen effektiv eller bättre.
6. Det hänvisas till MCFs Metodstöd för systematisks informationsarbete, som inte heller är tydligt eller ger konkret vägledning (inte fel i sig och per design så klart).
7. IMY refereras som myndighet för att tillhandahålla information vad gäller t.ex EU-US DPF. Får dock uppfattningen att IMY inte riktigt hinner med att ens följa upp de direkta regelbrott som sker mot t.ex GDPR eller hur myndigheter hanterar personuppgifter mm. De släcker de största bränderna och hinner inte med allt. Tror du vill och kämpar, men är tvungna att prioritera i mängden (personlig reflektion utan faktastöd).
8. MUST chefen meddelar i intervju med SVT att MUST har en mer strikt syn, vilket jag personligen är övertygad om att de haft hela tiden, men nu väljer att kommentera för att skapa trygghet. Försvarsmakten är en stor Microsoft och Amazon kund så befogat uttalande.
9. GDPR: EU låter adekvansbeslutet ligga fast och IMY lutar sig på detta (korrekt så klart), trots att 4 av 5 ledamöter i PCLOB är sparkade och den som är kvar är Trump-vän. Det reflekteras inget över att EU-US DPF inte är lag eller att både CloudAct och Fisa702 trumfar (som är amerikanska lagar). EU-US DPF kan mer liknas vid ett "gentlemans agreement".
10. Microsoft Sveriges VD intervjuas i SVT och garanterar att alltid bestrida om information begärs ut.
11. ….men Microsoft Sverige kommer fortfarande inte få reda på något om det begärs ut genom t.ex Fisa702 order oavsett om datan ligger i Sverige. Detta undviker VDn (logiskt) att svara på och säger att de följer svensk lag, men det har ingen konkret betydelse då moderbolaget är amerikanskt och lyder under amerikansk lag, vilket även innefattar svenska dotterbolag och data som finns Sverige.
12. Microsoft Sverige och andra amerikanska molnleverantörer i Sverige är säljkontor, inget annat. De kommer alltid värna försäljning inget annat (detta är inget fel, bara så det är)

Övriga reflektioner

1. Upphandlingslagar, upphandlingkompetens och upphandlingsprocesser är ett stort problem.
2. Tonen i allt som skrivs är att de flesta myndigheter jobbar i stort uteslutande med de stora leverantörerna. Allt behöver inte alltid ligga hos de stora. Även om de stora har ett tekniskt försprång så går det bra att använda EU-moln, det borde kanske lyftas tydligare (se punkt 1).
3. Avsaknad av tydlighet dvs hade varit uppfriskande med ett tydligt "Välj Europeiskt där det är tekniskt möjligt, i undantagsfall använd andra lösningar, men då med fullt säkerställt suveränitet". Medveten om att det samtidigt blir lite klurigt då det är regeringen som skapat policyn och myndigheterna är fristående samt att ministerstyre är inget vi pysslar med.
4. Regeringen har utsett Försäkringskassan som samordnande myndighet tillsammans med Lantmäteriet och Trafikverket. Nu skall jag inte spela på sensation här, men dessa tre är väl inte de som har de mest fläckfria trackrecord inom området? Skatteverket är också med och ur minnet känns det som att de har ok trackrecord, även om de också gjort val som ifrågasatts inom området senaste åren.

Vill samtidigt vara tydlig

Jag har inget emot amerikanska leverantörer, tvärtom, de är innovativa, kompetenta och tillhandahåller ytterst bra produkter och lösningar. Känner personligen många på nästa alla av dessa bolag och har stor respekt för både personer, kunskap och produkter.

Det som är problemet är att de lyder under lagar de inte kan kontrollera samt en ytterst oberäknelig administration som konsekvent bryter lagar och regler. Även Bill Gates själv säger detta rakt ut hos Skavlan.

Min uppfattning är att leverantörerna menar allvar när de säger att de kommer att kämpa och bestrida om amerikanska myndigheter begär ut information. Varför? Ca 25-30% av dessa bolags intäkter kommer från EU. De kommer kämpa för sina kunder då konsekvenserna är katastrofala för bolagen.

Gör om gör rätt

Nu är det dags att myndigheterna tar sitt ansvar för all information de sitter på. Detta är din och min personliga information samt annan myndighetsinformation. Personligen kliar det i hela min kropp när jag ser hur nonchalant myndigheter agerar och hur fast de är i klorna på amerikanska leverantörer (duktiga säljare som de är).

Dags att göra det tuffa arbetet och faktiskt lösa problemet. Ibland behöver man göra det svåra också, inte fördröja för att det enkla är lättare. Stå upp för oss som bor i Sverige och gör ert jobb för att skydda vår och er (myndighetens) data.

Gör om, gör rätt!

Tidigare poster på ämnet

• En till riks med amerikanska molnleverantörer
• Amerikanska moln, uppskrivat tonläge
• Data hos amerikanska levarantörer - status Dec 2025
• Microsoft vill blidka företag i EU, jag har gått igenom detaljerna
• Datan hos amerikanska leverantörer? Är lagligt eller säkert viktigast?
• Svenska företags data inte längre säker hos amerikanska molnleverantörer.
• Snart kan det bli olagligt att ha data på Azure, AWS och Google Cloud
• Varför EU bötfäller Google och Facebook - för din skull
• Amerikanska moln är inte riskfria

Raaporten är en detaljerad genomgång av POL-INTEL och hur data om bl.a. personer mappas och vad resultatet blir i praktiken. Väldigt läsvärt om man vill förstå hur Palantir används i tillämpade situationer istället för att läsa sensationsrubriker. Finns det saker som sticker ut, absolut t.ex:

By clicking on one of these individuals, the officer brought up a profile and said 'Oh, no, that is the mother', as he realized that instead of showing a potential accomplice in a case to highlight how POL-INTEL visualizes relations during police investigations, he had accidently clicked on a suspect's close family member.

Samtidigt finns andra delar som avdramatiserar det som framförs i den publika debatten.

Rapporten är skriven av de två forskarna Vasilis Galis & Björn Karlsson och baserar sig bl.a. på intervjuer med både poliser och Palantir-anställda.

Det är även troligt (antagande från min sida) att POL-INTEL inte är helt olikt hur ACUS hos svenska polisen är implementerat. En hel del matnyttigt om man på riktigt vill förstå för och nackdelar med Palantir inom myndigheter.

Forskningsrapporten i Pure: A world of Palantir – ontological politics in the Danish police's POL-INTEL

Direktlänk till PDF

Tidigare poster om Palantir

• Varför är Palantir kontroversiellt
• Vad är Palantir
• Project Maven
• Hur formas AI:s verklighetsuppfattning?
• Europeiska alternativ till Palantir: ArgonOS, Bardioc och Orcrist

Hur skulle Sverige agera om BankID, Swish eller Kivra hamnade i samma situation?

Ofta pratar vi om problemet att vi i EU skall sluta “köpa tech från USA”, men här blir frågan “skall vi sluta sälja tech till USA”. Frågan har varit uppe under många årtionden, då ur innovations- och ekonomi-aspekten. Nu har även resiliens- och säkerhets-aspekten blivit viktig.

En bredare diskussion är även att svenska framgångsrika bolag inom känsliga branscher, ofta säljs till USA. Några exempel är:

• iZettle (PayPal)
• Zana (Workday)
• Peltarion (Microsoft)
• Recorde Future (Mastercard)
• Mojang (Microsoft)
• Dice (Electronic Arts)

AI, säkerhet, finansiella bolag, men även spelbolag är känsliga branscher. Dataspel är idag en stor plattform för just hybrida hot samt att det är bra plattformar att påverka ungdomar, därav är två spelbolag med.

Det är en klurig diskussion där många parametrar möts. Innovationskraft (försvinner från Sverige), finansiella intressen (pengar till ägarna) och ibland t.o.m bolagets överlevnad (går dåligt, blir uppköpta). Detta ställs mot mer högt flygande ämnen som säkerhet och motståndskraft. Tror vi kommer se detta ämne diskuteras oftare och oftare framöver.

Medan Palantir vill vara ett operativsystem som hela länder körs på, har dessa tre en betydligt mer öppen inställning både i sin arkitektur och vad gäller datasuveränitet. Öppenhet och flexibilitet gör att det är enklare att bygga ut, komplettera och ta bort.

Lika bra som Palantir har passat USA, kan nu ArgonOS, Bardioc och Orcrist passa Europa. Olika världsdelar och helt olika inställning och filosofi.

En viktig del att ha med i beräkningen är att Palantir även är mycket duktiga på PR, marknadsföring och sälj. Har tidigare skrivit om hur detta påverkar verklighetsuppfattningen lite snett och att bara för att man ropar högst eller syns mest i chatGPT så betyder det inte att lösningen passar ett Europeiskt land. Samtidigt är det viktigt att förstå vad Palantir är och inte är. Att Palantir är amerikanskt, med ifrågasatt etik / moral och kontroversiella grundare / ägare bidrar inte heller på ett positivt sätt för Europeiska länder, vilket nu leder till att fler och fler utvärderar alternativen, varav de jag uppfattar som mest framstående just nu är listade i denna post.

Så vilka är alternativen och är summan av dessa tre bättre än Palantir?

ArgonOS, Bardioc och Orcrist

En av Palantirs mest omtalade styrkor har länge varit ontologin, alltså förmågan att förstå relationer mellan objekt, händelser och aktörer snarare än att bara hantera isolerade datapunkter. Dessa tre imponerar på mig i hur de angriper just ontologin. Bardioc verkar bygga hela workflow- och actionslagret direkt ovanpå ontologin snarare än att använda ontologi som ett separat analyslager.

En generell skillnad är att de angriper ontologin bottom-up mer än top-down som Palantir. Det är både fördel och nackdel. Fördelen är enkelhet och flexibilitet, nackdelen är att top-down ger tydlighet och förmåga att agera inom "systemet". Helheten för dessa tre har imponerat på mig. Det ställs även högre krav på datakvalitet hos Palantir så att data hamnar rätt i ontologin. Det är så klart även en konsekvens av att allt går in i samma låda vs att det är mer federerat om man väljer fler produkter som samspelar.

ArgonOS (Frankrike)

En produkt från ChapsVision. OSINT, dokumentanalys, semantisk förståelse och relationer mellan aktörer och händelser är fokus. Det är taktiska signaler som får en strategisk betydelse. Styrka inom allt som har med text att göra.

Läs mer om ArgonOS

Orcrist (Tyskland)

Starka på sensorlagret och den taktiska realtidsmiljön där signaler, geospatial data och information hanteras nära datakällorna. Plattformen verkar vara byggd för miljöer där hantering av rå sensorinformation är centralt. Här finns likheter med Andurils Lattice, men även de är amerikanska och har liknande, om än lite mer nedtonad, profil företagsmässigt som Palantir.

Läs mer om Orcrist

Bardioc (Tyskland)

En produkt från Almato. Data → Insikter → Workflows → Actions och operativa insatser. Fokusera på att förstå relationer, kontext och handlingar mellan system, objekt och processer. En reflektion är att Bardioc verkar vara underskattat inom området, avancerad ontologi är kärnan, men värdet är större än så. Intelligenta agenter, processautomation och integration mot äldre systemmiljöer är en central del av plattformen. Och just integration mot äldre och fragmenterade system är sannolikt ett område där många europeiska miljöer har betydligt större behov än vad amerikanska har.

Allt för att ta mängder av data till operativa actions.

Läs mer om Almato

Slutsats: Ett funktionellt mervärde för Europa?

I slutändan handlar detta sannolikt om två olika filosofier.

Den ena bygger på ett mycket integrerat system där en produkt äger stora delar av kedjan och där det operativa lagret och sammanhängande workflow prioriteras högt.

Den andra bygger på federation, öppenhet och specialisering där olika produkter tillsammans skapar den operativa förmågan. Det är så klart även här risken ligger dvs att få dessa att spela ihop friktionsfritt.

Palantir verkar fortfarande ha ett tydligt försprång inom det militärt operativa och den djupa integration mot militära miljöer. Men det betyder inte att det är rätt för Europa.

Snarare börjar det se ut som att Europa håller på att bygga något fundamentalt annorlunda, ett sammankopplat ekosystem där flera nischade plattformar tillsammans skapar samma typ av operativ förmåga men utan samma grad av centralisering och leverantörsberoende.

Och det är sannolikt en betydligt viktigare utveckling för länder i Europa än att försöka bygga ännu en centraliserad plattform.

Vi kan konstatera att USAs uppskruvade förmåga att driva PR och marknadsföring samt ha en enorm tilltro till sin egen förmåga bidrar starkt till att AI-modellerna idag framställer lösningar från USA som klart dominerande. Palantir är ett bra exempel på detta.

"skillnaden mellan ArgonOS och Palantir är sannolikt mindre än vad internet får det att framstå som", blev slutsatsen i dialogen efter mycket faktagranskning och förtydliganden. Det finns självklart skillnader, men nyckeln är "mindre än vad internet får det att framstå".

Detta är viktigt att ha med oss när vi tar till oss av information idag. Många använder AI för att kolla fakta, få inspiration och t.o.m verifiera om något är sant. Om man hör ett uttalande som låter för bra för att vara sant så kör vi ofta "jag kollar med chatGPT om det verkligen är så bra". Här måste vi våga utmana svaren och framför allt orka kämpa för fakta.

Vi i Europa mer modesta och inte alltid lika framåtlutade i vårt sätt att kommunicera. ChapsVision kommunicerar fortfarande till stor del på franska och når sällan utanför en mindre krets med sin kommunikation. För oss i Europa kan det t.o.m vara "by design" eftersom området i sig är känsligt och vi i Europa ofta inte har samma inställning till det affärsmässiga som det tillväxt och VC-drivna USA har inom detta område.

ChatGPT och Claude beskrev båda skillnaden mellan Palantir och ChapsVision. som att Palantir var ledande på alla plan. När jag lyfte ett par uppenbara fakta-fel och även ville få mer precisa exempel på vad som menades så ändrades bilden och lösningarna var betydligt mer lika än tidigare i dialogen...igen..

"skillnaden mellan ArgonOS och Palantir är sannolikt mindre än vad internet får det att framstå som"

Har skrivit om alternativen till Palantir och där ingår just ArgonOS från ChapsVision.

Allt beror så klart på behov, men kontentan var i slutänden att den största skillnaden ändå var filosofin bakom bolaget, resten är "bara" teknik.

(förstå mig rätt, det finns självklart skillnader i funktion och användningsområden, men det är ett ämne för en annan post)

Har tidigare skrivit om just Palantir:

• Vad är palantir
• Varför är Palantir kontroversiellt
• Project Maven – AI-systemet som förändrar hur krig förs

Bilden är från dagens lunchpromenad och får symbolisera vår dumhet att inte inse allvaret.

1. Individer
   Vi som individer utsätts idag för så mycket information att vi inte orkar att hålla koll på vad som är sant eller falsk. Bra desinformation innehåller dessutom ofta stora delar sanningar, men vrids för att passa det narrativ som är målet. Vi som individer måste orka stå emot samt bli bättre på att ifrågasätta på ett kvalitativt sätt. Vi hoppar på drev som låter logiska utan att kolla fakta, bara titta i era flöden så ser man det rätt fort.
2. Myndigheter
   Våra svenska myndigheter gör mycket bra inom området. Den stora utmaningen är att de ofta gör det i silos samt informerar allmänheten alldeles för lite. Vi får ofta redan på att något hänt, men inte alltid vem, vad, när eller hur. Detta leder till att vi som medborgare inte riktigt vet hur vanligt och farligt detta är eller vart hoten kommer ifrån och hur vi skyddar oss. Kompetensen sitter inom myndigheter som ofta inte kommunicerar öppet: Säpo, MUST och FRA. Myndigheten för Psykologiskt Försvar jobbar på, men är fortfarande en liten myndighet som oftast inte är operativa utan jobbar förebyggande (upplysning, rapporter mm). Även om transparensen från myndigheterna blivit bättre, är det inte synkat och för lite information. Media kan rapportera, men eftersom de jagar klick, så håller de ofta bensin på elden istället för att vara balanserade.
3. Företag
   Här är det nästan sämst, för de flesta företag kör huvudet i sanden som att området inte finns. Pumpa in ett par millar i cyber och saken är biff. Medarbetare visar skärmen på tåget, pratar om avtal och kritisk information högt i telefon på flygplatser. De svarar på detaljerade frågor från “rekryterare” eller “undersökningsföretag”. De tycker det är häftigt att berätta om nya spännande affärer och projekt på middagar i bekantskapskretsen, lämnar gärna detaljerade uppgifter till ett “intresserat” företag på en mässa etc etc. Det saknas ofta utbildning och förståelse. Det är dessutom jobbigare att förändra samtliga medarbetares beteende än att kasta ett par mille på cyber. OBS: detta är inte menat som negativt mot att satsa på cyber, utan enkom att den andra delen prioriteras ner.

Alla vet att säkerhetsläget vi har idag är den högsta sedan andra världskriget. Vi glömmer lätt att världen har utvecklats sen andra världskriget. Förr började kriget när stridsvagnar rullade över gränsen. Idag börjar krig långt innan och handlar om information och påverkan som skall splittra, minska förtroende mm.

Genom att bli bättre på detta kan vi stoppa kriget innan kriget.

Kan man säga att kriget i Iran 2026 baseras på motiv som är vilseledande

Innan själva svaret på frågan. Ja, AI-modeller är offer för vilseledande information, men inte av anledningen man kan tro. Grunden ligger i att när mycket information finns får modellerna svårt att balansera sina svar rätt. Modellerna försöker hålla sig till fakta, men väger samtidigt in vilseledande information och balanserar svaren därefter. Därav blev svaret:

Omstritt och oklart. För tidigt att säga att det är vilseledande

Ord som “omstritt” och “oklart” fick mig att reagera.

Det ledde till en intressant och avslöjande diskussion. De stora punkterna är att USA hävdat att det finns ett “imminent threat” samt att USA måste stoppa Irans möjligheter till att tillverka kärnvapen (väljer USAs snällare uttalanden här).

Det är här modellerna gör de största misstagen som gör att de bidrar till att sprida exakt den vilseledande information som USA politiska ledning vill skall få fäste.

Som en modell själv skrev

Risk ≠ imminent threat. Det är en avgörande skillnad, både analytiskt och folkrättsligt.

• Risk = möjlighet över tid, ofta månader eller år, med osäkerheter
• Imminent threat = konkret, nära förestående, där ett angrepp bedöms vara på väg att ske

Att blanda ihop de två är inte en liten nyansskillnad, det förändrar hela legitimiteten för militärt agerande.

När ett påstående saknar evidens (imminent threat), ska det inte balanseras med generella risker som om de vore jämförbara.

För då händer detta:

• evidens (0) vs risk (möjlig) → presenteras som 50/50

👉 och det är exakt så vilseledande narrativ fungerar

Samma problem uppstod i diskussionen om kärnvapen kontra anrikning av uran. Teknisk kapacitet och anrikning presenterades återkommande som om det vore likvärdigt med ett aktivt kärnvapenprogram trots att det inte finns bevis för det. Modellerna är bra på att ta fram fakta och underbygga med källor, men den vilseledande informationen påverkar också och det leder till att modellerna får svårt att balansera. Otydliga svar ges och på så sätt bidrar och sprids vilseledande information.

Varför är det viktigt?

Vi är medvetna om att vi utsätts för vilseledande information och söker fakta på annat håll för att verifiera. Vi gör det oftare och oftare genom AI-modeller som chatGPT och Claude. När de då bidrar till spridningen leder det till att många kan uppfatta balanseringsproblemet och ordval som att det vilseledande narrativet faktiskt är sant även om det inte finns något bevis alls för att så är fallet.

Slutsats

Det har aldrig varit enklare att bli en “nyttig idiot” oavsett hur smarta vi är. Att verifiera fakta och vara uppdaterad på vad som är sant eller falsk kräver energi, noggrannhet och tålamod. Dessvärre är det något inte alla orkar att uppbringa och därav är vi där vi är.

Vi måste orka kämpa emot.

Bilden är AI-modellens sammanfattning av tråden baserat på prompten “Generera en bild som på ett roligt och med ironiska inslag sammanfattar denna tråd.”

Taktiken är inte ny och kan till stor del tillskrivas Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels som sa:

Upprepa en lögn tillräckligt ofta, så blir den sanning.

I denna post får USAs påstående om att Iran har eller är nära att ha kärnvapen fungera som exempel, men denna metod används av många, hela tiden och i alla möjliga situationer. Faktagranskning och ork är således viktigt för att stå emot, annars är det svårt att inte påverkas.

Varför är detta så farligt

Jo, som exempel, Iran har inte varit på väg att framställa kärnvapen sedan 2003. Trots att USA just nu påstår raka motsatsen. Finns inga bevis för det alls, tvärtom. Vi matas trots detta med information där det står att "Iran har kärnvapen" eller "inom 2v har Iran kärnvapen". Detta skapar sårbarheter som utnyttjas till fullo av de som vill rättfärdiga sitt egna agerande.

Om vi inte invaderat hade Iran använt kärnvapen

Det har används som retorik från Trump otaliga gånger senaste tiden. Enda felet är att det inte är sant.

Grejen är ju bara att Iran inte har något att ge vika på vad gäller kärnvapen, då de inte enligt samstämmiga underrättelserapporter inte har något kärnvapen-program sedan 2003. Det är således olyckligt att svenska medier inte förtydligar att det inte finns belägg för detta påstående, utan väljer att sprida dessa felaktigheter utan förklaring. Att Iran inte har kärnvapen eller är nära att framställa har USAs underrättelsetjänster fastslagit och även den övergripande chefen för all underrättelsetjänst i USA Tulsi Gabbard nyligen vittnat om under ed.

Fakta i kärnvapenfrågan

Eftersom posten bygger på det falska påståendet att Iran har kärnvapen, behöver jag så klart backa upp det. Eftersom det är USA som far med dessa osanningar så är det relevant att backa upp med fakta från just USA. Detta är vad den amerikanska kongressen (under tiden för rapporten kontrollerad av republikanerna) sammanfattar i rapporten Iran and Nuclear Weapons Production, med referenser till massvis med olika underrättelsetjänster och rapporter.

Axplock från rapporten som publicerade 2026-04-09:

According to official U.S. assessments, Iran halted its nuclear weapons program in late 2003

A 2025 public U.S. intelligence assessment stated that "Iran is not building a nuclear weapon" and that the now-former Supreme Leader had "not reauthorized the nuclear weapons program he suspended in 2003." IAEA Director General Rafael Grossi stated on March 4, 2026, that the agency "never had information indicating that there was a structured systematic [Iranian] program to build or to construct a nuclear weapon."

Rapporten i sin helhet är klart intressant att jämföra med det som sägs publikt av Trump administrationen.

Vi måste stå emot att påverkas

Bara för att något upprepas om och om igen gör inte osanna uppgifter sanna. Vi måste stå emot och det aktivt. Att vara passiv i detta gör bara att vi ofrivilligt påverkas.

Kärnvapen-frågan är ett exempel, nyckeln i resonemanget är att detta sker hela tiden av många i alla möjliga situationer. Vi måste vara medvetna om att detta sker och orka stå emot genom att alltid verifiera fakta och källor.

Kan rekommendera rapporten Janusansiktet från MPF för den som vill läsa mer.

Hybrida hot - enkel förklaring

Hybrida hot i svensk kontext definieras ofta så här:

Samordnade åtgärder från en stat eller aktör som lågintensivt och över lång tid använder både militära och civila medel, öppna och dolda, för att påverka, destabilisera eller skada ett samhälle utan att utlösa ett öppet krig.

Det som gör att det är svårt med tydligheten för många är precis det som är ett hybridhot dvs det är lågintensivt, över tid och oklar avsändare. Hybrida hot är konstruerade just för att vara odefinierbara och oklara, det är det som dem kraftfulla.

Kärnan i begreppet

Det handlar inte om ett enskilt tillvägagångssätt, utan en kombination av verktyg och metoder som används samtidigt, koordinerat, ofta lågintensivt och över lång tid:

• Informationspåverkan och desinformation
• Cyberangrepp
• Ekonomisk påverkan (energi, handel, investeringar)
• Politiska påverkansoperationer
• Underrättelseverksamhet
• Sabotage och specialförbandsoperationer
• Hot om eller begränsad militär aktivitet

För myndighetsinformation på ämnet finns det bl.a beskrivet som "Typsituation 1 - Hybrida hot" i MCFs och Försvarsmaktens gemensamma dokument "Gemensamma utgångspunkter för totalförsvaret 2025-2030".

Tydlig förklaring av verkligheten

För 4 år sedan, dvs innan läget i världen eskalerade till där vi är idag, publicerade Försvarsmakten en mycket förklarande film "Försvaret av Sverige - idag och imorgon".

När dessa olika angrepp sker kallas det ofta "Gråzon". Ett läge som inte är varken fred eller krig och det är just detta som filmen (och bilderna nedan visar) samt våra politiker och försvarsmakt menar när de använder meningar som "Vi är inte i krig, men det är inte heller fred" och liknande uttryck.

De som vill oss illa (primärt Ryssland) har blivit ytterst duktiga på att balansera angreppen så att de inte klassas som krigshandlingar, utan genomförs på sätt som balanserar precis på gränsen. Tog ett antal skärmdumpar från "Försvaret av Sverige - idag och imorgon" som tydligt visar just detta (hela filmen är sevärd).

Gråzon

Varför använder då vara fiender dessa hybrida operationer? Förutom ovan nämnda punkter så styrs Sverige av lagar som reglerar som definierar när det är krig. När vi inte är i krig och inte heller i fred hamnar vi i denna "gråzon" (eller skymningsläge som det hette förr). Som exempel kan inte militären agera utanför militära områden och skyddsobjekt om det inte är formellt krig. Det finns vissa undantag där t.ex militärpolisutbildad personal kan agera med polismans befogenhet, men då sker det under Polisens mandat. Det gäller t.ex våra säkerhetsförband och SOG som båda har personal som är utbildade för detta.

Gråzon är helt enkelt ett komplext tillstånd. Det ger att det är snudd på perfekt och i mångt och mycket ofarligt sätt för vara antagonister att angripa oss på.

Kort sagt: Hybrida hot är ett sätt att bedriva konflikt utan att formellt gå i krig, genom att angripa ett samhälles svagheter brett och samtidigt.

Det finns massvis att läsa om området hos våra myndigheter om man vill fördjupa sig. Skrev denna mest för egen skull för att kunna referera till en enkel kortfattad förklaring med tydliga förklarande bilder.

Standard-läge är poll-of-polls och jämförelse med tidigare val (2022), men går att välja enskilda undersökningsinstitut och även titta historiskt. Valundersökningar från 1980 och valresultat sedan 2002. För att ha lite kul också, så blev det en timelapse där man grafiskt kan se hur olika partier mm utvecklats mot varandra över tid.

Jag saknade en enkel app som bara gör just detta. Delar mest om nån annan också vill använda. Gratis och ingen registrering eller liknanden krävs. Data är från Valmyndigheten samt SwedishPolls. För att få ihop det på ett bra sätt blev det även ett öppet API som appen sen använder.

Israels förmåga att samla in, bearbeta och omsätta underrättelser i operativ effekt är känd och beryktad. Israel har i praktiken utvecklat ett operativt AI-ekosystem där flera system tillsammans fyller ungefär samma område som USAs Project Maven / Maven Smart System (MSS) och Ukrainska Delta, men med en tydligare tyngdpunkt på automatiserad målgenerering och hög operativ takt.

Kortfattat: Vad gör dessa system?

• Vem (individer) - Lavender
• Vad (objekt) - The Gospel
• När (tid & plats) - Where's Daddy

Generellt arbetar AI-verktyg inom området enligt en process liknande nedan: Sensor → AI (identifiera objekt) → analys → beslut (människa) → verkan.

Israels process framstår snarare som: Sensor → AI (identifiering) → AI (generering) → AI (prioritering) → beslut → verkan

Det är tre stora skillnader:

1. Mängden måldata som ges till AI är betydligt bredare och fokus på individnivå
2. AI i hela kedjan
3. Rapportering indikerar att den mänskliga granskningen i vissa fall kan vara mycket begränsad i tid, i vissa uppgifter endast sekunder per beslut

Personlig moralisk reflektion

Vill lägga in en liten brasklapp tidigt. Hur imponerande kraftfulla systemen än är kan jag inte gå vidare utan att vara tydlig med att det hos mig triggar starka moraliska tveksamheter i Israels agerande.

Det som framträder är en modell där att döda människor i stor skala framstår som lösningen för att uppnå strategiska mål, snarare än att hitta vägar som minimerar mänskligt lidande för att nå målen. Det för onekligen tankarna till andra tillfällen i historien där denna typ av agerande har skett.

Även tolkningen av krigets lagar och speciellt proportionalitet känns inte på något sätt balanserat eller korrekt. Om fler länder kommer att tillämpa AI på samma eller mer aggressivt, finns starka själ att vara orolig.

Bakgrund

Israels modell vilar på fyra tydliga principer:

• Datadominans Massiv signalspaning, metadata och sensordata utgör grunden.
• AI i kärnan av processen AI används inte som stöd, utan som aktiv del i målgenerering.
• Industrialiserad targeting Fokus på volym och tempo, inte enbart precision.
• Modulär arkitektur Flera system som tillsammans bildar en operativ helhet.

Den första pelaren är datadominans. Israel har under lång tid byggt mycket starka förmågor inom signalspaning och datadriven underrättelsetjänst, inte minst genom Unit 8200. Detta ger tillgång till en mycket bred databas av kommunikationsmönster, metadata, telefontrafik, elektronisk kommunikation, sociala medier och andra indikatorer som kan användas för att identifiera mönster, relationer och misstänkta aktiviteter.

Den andra pelaren är underrättelseintegration. I många militära system finns en organisatorisk och teknisk tröghet mellan insamling, analys och verkan. Israels modell verkar i hög grad vara utformad för att minska denna tröghet. Målet är inte bara att förstå slagfältet, utan att snabbare än motståndaren omsätta information till handling. Här märks en tydlig skillnad mot mer traditionella militära organisationer där varje steg i processen är mer avgränsat.

Den tredje pelaren är hög operativ takt. Flera källor beskriver hur Israel under de senaste åren utvecklat förmågan att producera mål i mycket större skala än tidigare. Det centrala värdet i systemen är inte bara att hitta rätt mål, utan att göra det i större volym, snabbare och under högre tempo än vad en traditionell underrättelseprocess medger. Det innebär att systemens verkliga styrka ligger lika mycket i kapacitet och genomströmning som i ren precision.

Den fjärde pelaren är teknisk modularitet. Israel tycks inte ha valt en modell där hela denna förmåga paketeras i ett enda, tydligt system. I stället är förmågan uppbyggd av flera system som var och en har en specifik funktion. Denna modularitet ger större flexibilitet. Ett system kan arbeta med individklassificering, ett annat med objektmål, ett tredje med spårning, och ytterligare system med ledning, sensorer eller vapenkoppling. Resultatet blir ett system av system snarare än en enda stor plattform.

Israels AI-system

Sammanfattar först i en enkel tabell.

I ena änden finns system som arbetar med att identifiera individer, nätverk och misstänkta operatörer utifrån signalspaning, metadata, relationer och mönster i stora datamängder. Där är Lavender det tydligaste exemplet. Det beskrivs som ett system som hjälper till att klassificera individer och generera stora mängder personbaserad data.

I nästa led finns system som kopplar identifierade mål till en konkret tid och plats. Where's Daddy fyller denna funktion. Den funktionen är i första hand inte att avgöra vem som är mål, utan att följa ett redan identifierat mål och avgöra när personen befinner sig på en plats där personen kan slås ut.

Samtidigt finns system för målgenerering på objektsnivå. Det mest omtalade är The Gospel, eller Habsora. Det är i praktiken ett system för att generera mål på basis av stora mängder underrättelser, särskilt byggnader, infrastruktur och andra objekt. Där Lavender handlar om individer och Where's Daddy om timing, handlar Gospel om att skala upp själva produktionen av mål.

Ovanpå detta finns Israels bredare system för sensorer, signalspaning, drönare, flygvapenledning, luftförsvar, stridsledning och operativ ledning.

Lavender

Lavender är det mest omtalade systemet på individnivå. Det beskrivs som ett AI eller maskininlärningsbaserat system som används för att identifiera, klassificera och prioritera individer som misstänks ha koppling till Hamas eller Hizbollah etc. Om dessa beskrivningar stämmer i huvudsak fungerar Lavender som en algoritmisk motor för personbaserad målgenerering, där stora mängder data används för att tilldela individer en sannolikhetsbaserad status som potentiellt legitimt mål.

Lavender kärnfunktion verkar vara att göra det möjligt att på mycket kort tid gå igenom enorma datamängder och producera stora volymer av personrelaterade målunderlag.

Funktioner och logik

Det centrala med Lavender är att systemet verkar arbeta med mönster och sannolikheter snarare än säker identifiering i varje enskilt fall. Det ska, enligt rapporteringen, väga samman en rad olika indikatorer, exempelvis kommunikationsmönster, grupptillhörighet, metadata, relationer till andra misstänkta individer och andra digitala eller signalbaserade spår. På så sätt skapas en klassificering där personer får en viss sannolikhetsbedömning som sedan kan ligga till grund för vidare operativ behandling.

Det som gör systemet militärt betydelsefullt är att det verkar kunna arbeta i mycket stor skala. Där en mänsklig analyskedja skulle ta lång tid att bygga upp samma mängd personunderlag kan Lavender generera stora mängder kandidater under kort tid.

Det är också just här systemets logik skiljer sig från mer traditionell underrättelsetjänst. En traditionell process försöker ofta nå så hög grad av individuell säkerhet som möjligt innan en person klassas som legitimt mål. Ett system som Lavender verkar i stället flytta tyngdpunkten mot statistisk sannolikhet och mönsterigenkänning. Det behöver inte innebära att mänsklig kontroll försvinner, men det förändrar karaktären. Människan går från att själv bygga målet till att i högre grad granska eller godkänna ett systemgenererat förslag.

Hur det används i verkligheten

I praktiken är det just denna förmåga till massklassificering som gör Lavender så kontroversiellt och samtidigt så militärt betydelsefullt. Uppgifter från undersökande journalistik pekar på att systemet användes för att ta fram mycket stora mängder personbaserade mål i Gaza och att dessa mål i flera fall kunde gå vidare med begränsad mänsklig kontroll per individ. Om denna bild är korrekt innebär det att Lavender fungerade som en kraftmultiplikator, inte genom att förbättra precisionen i varje enskild bedömning, utan genom att kraftigt öka antalet behandlade mål. Sannolikt med lägre kvalitet i bedömning om det är ett kvalificerat mål eller ej.

Lavender verkar fungera som det första avgörande filtret i en större operativ kedja. Det identifierar vem som ska uppmärksammas. Därefter kan andra system användas för att spåra, lokalisera och välja rätt tidpunkt för verkan.

Det är avgörande att skilja mellan målidentifiering och målgenerering. Identifiering handlar om att upptäcka och klassificera objekt i data, medan målgenerering innebär att systemet själv föreslår vad som bör betraktas som ett legitimt mål. Lavender framstår som ett system som genererar mål där dessa mål är människor.

Where's Daddy

Where's Daddy är det system som i rapporteringen kopplats till spårning av redan identifierade individer. Om Lavender besvarar frågan vem som ska bekämpas, så besvarar Where's Daddy frågan när och var denna person befinner sig i ett läge där bekämpning kan ske.

Detta gör Where's Daddy till ett system för timing, lokalisering och operativ exploatering av måldata. I en modern killchain är detta avgörande. Att veta vem målet är räcker inte. För att verkan ska kunna genomföras krävs också kunskap om var målet befinner sig och när det är möjligt att slå ut målet.

Funktioner och logik

Where's Daddy verkar, enligt tillgängliga uppgifter, använda spår från telefoner, signaldata, sociala medier och andra former av positions- eller närvarodata för att följa målpersoner i realtid eller nära realtid.

Ett mål kan vara känt sedan tidigare, men om det inte går att lokalisera och tidssätta blir bekämpningen svår eller ineffektiv. Det gör att en identifierad person kan följas tills denne befinner sig på en plats där angrepp bedöms möjligt, lämpligt eller prioriterat.

Hur det används i verkligheten

Det som främst gjort Where's Daddy känt är uppgifter om att systemet använts för att identifiera när mål befunnit sig i sina hem. Om det stämmer innebär det att systemet inte bara används för klassisk militär lokalisering i fält, utan för att knyta targeting till vardagliga rörelsemönster och bostadsmiljöer. Detta är operativt effektivt eftersom det kan vara lättare att lokalisera en individ i bostaden. Samtidigt för det med sig mycket stora risker för civila skadeverkningar, eftersom hemmet sällan är en isolerad militär miljö.

The Gospel (Habsora)

The Gospel, eller Habsora, är det system som tydligast representerar Israels förmåga till storskalig målgenerering på objektsnivå. Där Lavender fokuserar på individer verkar Gospel vara inriktat på byggnader, infrastruktur, militärt materiel, uppskjutningsplatser, ledningsfunktioner och andra objekt som kan definieras som militära mål eller som påstås ha militär relevans.

Gospel är därmed i praktiken en målfabrik. Dess betydelse ligger i att öka hastigheten och volymen i målgenereringen. Detta gör systemet särskilt viktigt för att förstå hur Israel kunnat upprätthålla ett så pass högt tempo i Gaza, Iran och Libanon.

Funktioner och logik

The Gospel beskrivs som ett system som använder stora mängder underrättelser för att identifiera och prioritera mål. Det kan handla om signalspaning, historiska mönster, tidigare kända samband, geografiska indikatorer, övervakningsdata och annan information som tillsammans pekar ut byggnader, fordon eller platser.

Det centrala är att systemet inte bara visualiserar data. Det verkar producera konkreta målrekommendationer.

Hur det används i verkligheten

Flera uppgifter pekar på att systemet användes för att stödja en mycket hög målgenerering i Gaza, där antalet identifierade och angripna mål steg kraftigt jämfört med tidigare konflikter.

Israel använder inte bara AI för att förbättra precisionen i en befintlig process. De använder AI för att förändra frekvens och skala. Gospel är därför ett exempel på hur AI i militär verksamhet inte främst handlar om smartare algoritmer i abstrakt mening, utan om att göra jobbet snabbare.

Unit 8200

Unit 8200 motsvarar i grova drag signalspanings- och cyberfunktioner som återfinns hos flera andra länder, exempelvis NSA (USA), GCHQ (Storbritannien) och vårt eget FRA.

Det som särskiljer Unit 8200 är dock inte själva uppdraget, utan hur tätt den är integrerad i operativ militär verksamhet. Enheten ansvarar inte bara för insamling av signalspaning och metadata, utan fungerar också som en utvecklingsmiljö för analysmetoder, algoritmer och operativa verktyg.

Kärnbidraget är datadominans. Genom omfattande insamling av kommunikation, nätverk och digitala spår byggs en detaljerad bild av individer och relationer. Detta utgör grunden för system som Lavender, Where's Daddy och The Gospel.

Unit 8200 har pekats ut att ligga bakom (tillsammans med USA) Stuxnet som slog centrifugerna i Irans kärnanläggning i Natanz 2007-2009 (upptäcktes 2010 då Stuxnet spred ut i det publika och blev lite rörigt). De var även inblandade när personer inom Hizbollah slogs ut med sprängmedel i personsökare.

Moraliska utmaningar

Utan att överdriva är de moraliska aspekterna med Israels AI-system stora på en helt annan skala än t.ex Project Maven. Den centrala frågan är inte enbart om systemen gör rätt eller fel i enskilda fall, utan hur beslut om dödligt våld kan skalas upp när de i allt större utsträckning struktureras och accelereras av AI.

Tre centrala risker:

1. Skalning av fel AI kan multiplicera misstag i stor skala
2. Ansvarsglapp Svårt att avgöra vem som bär ansvar
3. Människan som datapunkt Individer reduceras till sannolikhetsmodeller

När AI används för att generera, identifiera, klassificera och prioritera mål uppstår inte bara frågor om teknisk träffsäkerhet, utan om ansvar, proportionalitet och mänsklig kontroll. Detta gäller särskilt när systemen arbetar med sannolikheter, stora datamängder och hög operativ takt.

Det finns även uppgifter om att befäl inom IDF sänkt kraven för målgenerering för att öka antalet mål, vilket självklart ökar risken för målbekämpning av oskyldiga. Det finns även uppgifter om att operatörer lägger så kort tid som 20s på beslut om att gödkänna ett bekämpa mål som AI har genererat.

Det finns också en djupare moralisk fråga i att människor allt mer behandlas som datapunkter i ett statistiskt system. Där en traditionell process, åtminstone i teorin, bygger på individuell analys och relativt tydligt ansvar, riskerar ett AI-drivet system att göra själva urvalet mer abstrakt och mer opersonligt. Det är inte nödvändigtvis samma sak som att människan försvinner ur loopen, men det kan innebära att människans roll förändras från moraliskt omdöme till administrativ godkännandefunktion.

Det förekommer även uppgifter att beroende på hur viktigt ett mål är så finns angivet hur många civila som anses proportionerligt att döda för just det målet. Detta blir ytterst problematiskt när Israel kontinuerligt slår ut mål i bostadsområden. TV-sändingarna vi sett ger en tydlig indikation på att acceptansen för mängden döda civila är klart oproportionlig och knappast förenligt med krigets lagar eller internationell rätt.

Det är därför Israels system är så viktiga att analysera, inte bara som militära innovationer utan som ett testfall för framtidens krigföring. De visar både den militära effektiviteten i AI-drivna system och den stora risk som uppstår när tekniken gör det lättare att skala upp våld snabbare än den mänskliga prövningen hinner med.

Slutligen vill jag lyfta problematiken att när informationsbasen inför beslut om människoliv till så stor del tas fram av AI och människans roll i vissa fall reduceras till att godkänna eller avslå ett AI-genererat beslutsunderlag så kan man fundera över den emotionella kopplingen för operatören, finns det en förståelse för att "Approve" betyder att ett eller flera människoliv avslutas, även oskyldiga som collateral damage? Jämför detta med att fysiskt vara på fältet och ha en person i siktet och avgöra om man skall trycka av eller inte. Den emotionella förståelsen är sannolikt svår att jämföra för dessa två soldater.

Slutsatser

Israel har byggt en killchain där AI driver många steg fram till beslut, vilket förenklar beslutsprocessen och möjliggör en kraftig uppskalning av antalet mål. Detta är sannolikt en modell för framtida krigföring, men också en av de mest komplexa och kontroversiella utvecklingarna inom modern militär verksamhet.

Styrkor:

• tempo
• skala
• integration

Det tyder på att Israel har en mycket hög kapacitet att generera mål, när andra länders system främst fokuserar på att identifiera dem. Just detta möjliggör det tempo och den skala som också driver de moraliska utmaningarna.

Källor

För den som vill läsa vidare följer här ett urval av centrala källor. Beakta dock att det finns ytterst lite information som är bekräftad, mycket är baserat på undersökande journalistik.

Israeliska AI-system och targeting

• The Gospel: how Israel uses AI to select bombing targets in Gaza (The Guardian)
• Lavender: The AI machine directing Israel’s bombing campaign in Gaza (+972 Magazine)
• Israeli Military’s Use of Digital Tools in Gaza
• The machine did it coldly: Israel used AI to identify 37,000 Hamas targets (The Guardian)
• Why human agency is still central to Israel’s AI-powered targeting system in Gaza (+972 Magazine)
• ‘A mass assassination factory’: Inside Israel’s calculated bombing campaign in Gaza (+972 Magazine)

Unit 8200

• What is Israel’s secretive cyber warfare unit 8200? (Reuters)
• Hezbollah pager attack puts spotlight on Israel’s cyber warfare Unit 8200 (Reuters)
• Unit 8200 and Stuxnet: A cyber weapon that changed warfare (Columbia SIPA, K1 Project)
• The Stuxnet worm (Britannica)

Fördjupning om etik och tillämpning

• Israeli army uses AI to identify tens of thousands of targets in Gaza (Le Monde)
• IDF colonel discusses “data science magic powder” for locating terrorists (The Guardian)