Varför hör Försvarsmakten inte av sig?

"Det råder personalbrist i Försvarsmakten, varför hör ingen av sig till alla tidigare yrkesofficerare och reservofficerare? Färdigutbildade, erfarna, massvis med annan kompetens från år i näringsliv eller annat."

Så inleddes ett inlägg jag skrev på LinkedIn för någon vecka sedan.

Det ledde till något jag inte upplevt tidigare. Inte främst genom det som hände på LinkedIn, utan genom allt som hände utanför. Meddelanden, samtal och en del annat under veckan efteråt.

Framför allt blev en sak tydlig, det är en reell missad möjlighet för Försvarsmakten. Inte bara att täcka delar av sitt kompetensbehov, utan också att ta hand om och värdera relationen till en stor grupp tidigare officerare. Det är en grupp som är officerare även om de inte är aktiva, de är ambassadörer och marknadsförare samt ofta stolta över sin bakgrund. Att värdera detta borde vara en viktig aspekt för Försvarsmakten, efterspelet av min post visar att så inte alltid är fallet.

Kan dessvärre konstatera att det finns många frustrerade, besvikna och faktiskt ledsna tidigare officerare i Sverige idag. Det är inte bra. Det borde vi försöka göra något åt.

# Bakgrund

Jag klipper in posten här, men bäst är så klart att läsa den på LinkedIn där även kommentarerna finns.

"Det råder personalbrist i Försvarsmakten, varför hör ingen av sig till alla tidigare yrkesofficerare och reservofficerare? Färdigutbildade, erfarna, massvis med annan kompetens från år i näringsliv eller annat. Vissa som specialister, andra som företagsledare eller grundare av tech-startups. Många jobbar inom innovation och organisationsbyggande. Många inom områden som borde vara intressanta för Försvarsmakten. De jag känner som ändå kämpat sig igenom processen att söka en roll får inte ens en återkoppling…total radiotystnad. Det är nästan som att yoff / resoff hamnar i ett bortglömt vakuum.

Många av oss har någon gång funderat på att återvända. Tiden har gått, att jag skulle ut och "uppspåra gripa nedkämpa fientliga sabotageförband" är inte troligt, vad än mitt ego tror, men huvudet är det (oftast) inget fel på.

Flera jag känner upplever det som svårt att ta sig tillbaka till Försvarsmakten och har istället engagerat sig som soldater i Hemvärnet. Bra för Hemvärnet, men tas verkligen kompetensen till vara fullt ut?

Här borde det finnas en stor möjlighet att stärka kompetensförsörjningen.

Eftersom personalbristen gäller så många olika områden, hur gör vi då för att få fler tidigare officerare att hitta tillbaka till relevanta roller i Försvarsmakten?"

# Vad hände?

Det intressanta är alltså inte främst det som syns offentligt. En intressant datapunkt, innan vi fortsätter, är att omkring 7 procent av Försvarsmaktens anställda, enligt LinkedIns sätt att mäta, har sett posten. Jag vet också att den lästs av stora delar av Försvarsmaktsledningen.

Men det som fastnat hos mig är alla tidigare officerare som hört av sig och att ordet ledsen återkommer obekvämt ofta.

Det handlar om personer som haft ledande roller i internationella bolag, grundare och vd:ar, specialister och personer med lång erfarenhet inom områden där Försvarsmakten samtidigt behöver kompetens.

De beskriver i huvudsak två problem:

1. De har försökt ta kontakt eftersom de vill bidra igen, men mötts av tystnad, uteblivna svar eller löften om återkoppling som aldrig kommit.
2. När kontakt väl uppstått upplever de att deras civila erfarenhet väger lätt. Vägen tillbaka verkar ofta gå mot samma typ av förband eller roll som de en gång lämnade, trots att deras kompetens idag finns någon helt annanstans.

En tidigare officer som lämnat Försvarsmakten och därefter tillbringat 5, 10 eller 20 år inom exempelvis tech, företagsledning, säkerhet, innovation eller organisationsbyggande är inte samma person som lämnade Försvarsmakten. Troligt används den erfarenheten och kompetensen bäst på en ny plats i Försvarsmakten än på samma förband som officeren lämnade en gång i tiden.

Sedan jag själv lämnade Försvarsmakten har officersbakgrunden varit meriterande i princip överallt. Därför blir det märkligt när just Försvarsmakten verkar ha svårt att värdera kombinationen tidigare officer och civil erfarenhet.

Min tro är fortfarande att detta är en missad möjlighet, inte ett uttryck för att Försvarsmakten inte vill.

Mer sannolikt är att frågan helt enkelt inte fått tillräckligt fokus i en organisation som växer snabbt och försöker lösa väldigt många andra utmaningar samtidigt.

# Försvarsmaktens perspektiv

De personer inom Försvarsmakten jag haft kontakt med ser generellt möjligheten. Däremot verkar mycket bygga på att tidigare officerare själva hittar en jobbannons, söker den och tar sig igenom den ordinarie processen. Det är där jag tror att en del av problemet finns.

Den grupp vi pratar om består ofta av personer som inte aktivt söker jobb och kanske inte ens tänker på sig själva som kandidater till Försvarsmakten. Däremot skulle många sannolikt vara intresserade om rätt uppgift dök upp. De vill även försäkra sig om att det "är värt att söka" dvs många behöver en uppmuntrande knuff. Även om lagen säger att jobb måste annonseras och sökas, så kan uppsökande kontakt tas med en uppmuntrande knuff för att få "oss" att ta steget att faktiskt söka.

Det räcker således inte med en jobbannons för att locka de bäst lämpade tidigare officerarna med rätt kompetens.

# Det positiva undantaget: LedR

Ett regemente sticker ut, Ledningsregementet (LedR). Både kommentarer och meddelanden visar att man där delvis arbetar mer uppsökande och aktivt försöker återanställa tidigare officerare. I kommentarerna till posten finns både HR-chefen på LedR och officerare som faktiskt återvänt.

Det visar framför allt att det går. Klart positivt.

# Från kritik till idé som kan göra det enklare

När allt detta landat började jag fundera på vad man faktiskt kan göra. Det är lätt att peka på ett problem och hoppas att någon annan löser det. Inte min grej, jag kavlar gärna upp armarna och och har alltid inställningen att hellre försöka lösa något än att inte göra något alls. Samtidigt dök en idé upp.

Det blev ett helgprojekt och en enkel prototyp som jag döpt till Offlist. Se Offlist som en idé, inspiration, prototyp eller diskussionsunderlag.

Det är inte en färdig produkt och inte något kommersiellt initiativ. Det är ett försök att visa hur Försvarsmakten och tidigare officerare skulle kunna hitta varandra.

Läs mer på Offlist.

# Sammanfattning

Ett gammalt uttryck kommer upp i huvudet hela tiden:

Gör din plikt innan du kräver din rätt.

Det är enkelt att konstatera att något inte fungerar fullt ut. Då tycker jag också att man har ett ansvar att försöka bidra till en lösning.

Försvarsmakten behöver kompetens. Samtidigt finns tidigare officerare med militär grund, lång civil erfarenhet och en vilja att bidra.

Det borde gå att få de två sakerna att mötas betydligt bättre än idag.

Nu löser vi det.