Myndigheter och näringsliv behöver ett effektivt samarbetet för en resilient demokrati
Störningar i infrastrukturen, ekonomin, informationsmiljön, energiförsörjningen och tillgången till naturresurser samt rena sabotage mm påverkar mer än vi tror och vi behöver öka medvetenheten och samtalen om detta. Samarbetet och informationsdelning mellan myndigheter och näringsliv är kritiskt, men lika kritiskt är detta mellan olika myndigheter för att undvika silo-arbete.
Vi pratar mycket om enskilda incidenter och för lite om helheten. Därmed riskerar vi att de hybrida hoter får större fäste än nödvändigt och påverkar demokratin, försvarsviljan och vår förmåga att agera negativt.
Gripen-affärer, drönare, AI och att skyttegravskrig är tillbaka, vi kan förkortningar som CV90 och namn som Archer. De hot som redan är på riktigt för oss i Sverige, det vill säga de hybrida hoten, där är det inte samma prioritet, utbildningsnivå eller kännedom hos allmänheten. Det behöver vi ändra på.
Varken myndigheter eller näringsliv är dåliga på detta idag, men vi har fortfarande en utvecklingspotential. Vi är ett stabilt land med fortsatt en av världens starkaste demokratier, men samtidigt ser vi hur vi som samhälle och medborgare påverkas och hur mängden hybrida hot fortsätter att öka.
Att säkerställa att Sverige fortsätter att vara en resilient demokrati kräver att vi hela tiden hänger med när omvärlden och hoten mot oss förändras.
Samordning och öppenhet
Svensk beredskap bygger på tydliga ansvarsområden. Det är i grunden en styrka.
Olika typer av incidenter hamnar dock hos den myndigheten som har respektive ansvarsområde, detta leder dessvärre ofta till ett silo-agerande där helheten inte alltid blir tydlig på det sätt den borde. Dessutom blir det då svårare att ge allmänheten en hel bild, utan blir isolerad till den specifika händelsen (kabelbrott i Östersjön, cyberhot, påverkanskampanj mot LVU, störningar i el- och vatten-näten, drönare över flygplatser och kärnkraftverk etc).
Vår motståndaren ser inte separata incidenter, motståndaren ser en önskad effekt.
När angrepp i olika delar av samhället analyseras var för sig riskerar både hotbilden och följdeffekterna att underskattas och de negativa effekterna stora, dessa påvkerar direkt vår demokrati, försvarsvilja och självförtroende.
Vårt utvecklingsbehov ligger i förmågan att snabbare sätta samman det vi redan vet. Det kräver informationsdelning, gemensam analys och snabbare beslut.
Näringslivet är en del av försvaret
En stor del av Sveriges kritiska funktioner drivs av privata företag.
Det gäller energi, transporter, telekommunikationer, finansiella tjänster, digital infrastruktur, livsmedel och leveranskedjor. Näringslivet är centralt för Sveriges resiliens. Företag skapar inte bara ekonomisk förmåga, utan också vardag, struktur och social gemenskap.
Det är även ofta företag som upptäcker att något avviker. Staten behöver den informationen för att förstå helheten. Företagen behöver i sin tur statens bredare lägesbild för att förstå vad den egna incidenten kan vara en del av.
Informationsdelning mellan stat och näringsliv är därför inte bara samverkan. Det är operativ förmåga.
Finns det lösningar som stödjer detta?
Det behövs lösningar som kan koppla samman offentlig sektor och näringsliv, kartlägga kritiska beroenden och visa hur en störning sprider sig mellan olika samhällsfunktioner. Det finns intressanta initiativ, men de får bli en egen post.
De hybrida hoten
Just hybrida hot benämns ofta väldigt bred och många har olika tankar om vad det är. Med risk för att upprepa mig så kommer här en liten lista, en bild samt en officiell beskrivning från MCF / Försvarsmakten på vad som i denna post menas som hybrida hot.
- Desinformation och vilseledning
- Cyberoperationer
- Ekonomisk tvång och finansiella påtryckningar
- Manipulation av energi och naturresurser
- Politisk påverkan
- Sabotage och specialförbandsoperationer
- Juridisk krigföring och utnyttjande av rättsliga trösklar
- Underrättelseverksamhet och spioneri
- Påverkansoperationer mot samhälle och kultur
En officiell definition kan vara den som hittas i Utgångspunkt för Totalförsvaret 2025-2030.
Verkan med en kombination av militära och civila medel kallas för hybridkrigföring. Exempel på detta är cyber- och telekrigföring, påverkansoperationer, underrättelseinhämtning, sabotage mot exempelvis energiförsörjning, undervattenskablar och transportinfrastruktur samt specialoperationer.
Ofta är även dessa beskrivningar med en tyngdpunkt på det militära, vilket ofta kan bli missvisande. Framför allt då Försvarsmakten i fred inte har lagligt stöd att agera på de flesta av dessa frågor. Grovt kan man sammanfatta: de får endast agera i krig eller inom skyddsobjekt). Ansvaret att agera ligger i huvudsak på andra myndigheter, kommuner och privata aktörer. Igen, det är här vi hittar den stora utmaningen till varför vi ofta pratar incidenter och inte kampanjer. Det är även här en stor del av risken för stuprör uppstår.
Sidnot: Jan Guillou spelar på det juridiska i Försvarsmkatens befogenheter och det läge vi är i nu i boken "Inte krig och inte fred" som är del fyra i serien om Ponti och Hamilton. Den sätter fingret just på befogenhetsfrågan vad gäller hybrida hot på ett intressant (och fiktivt) sätt.
Sammanfattning
Det pratas ofta om området, men för få sätter det i ett sammanhang (publikt), vilket troligt kommer ske mer framöver då verkligheten har en tendens att jaga ifatt oss när vi släpar efter.
En annan aspekt är att desto fler vi är som pratar om området och sätter det i ett konkret sammanhang, desto högre blir medvetenheten. Då ökar även vår försvarsvilja och Sveriges motståndskraft ökar. Låt oss alla hjälpas åt att hålla kvar Sverige som ett land som inte varit i krig på århundraden och som är ett av världens mest stabila demokratier. Vi får inte låta stater som erbjuder sina egna medborgare mindre frihet använda vår öppenhet mot oss.