Tänk om Försvarsmakten inte köpt Palantir – utan Natos Maven Smart System?
Kan Natos Maven Smart System köras på SINCC? En hypotes om hur Sverige skulle kunna kombinera nationell suveränitet med Nato-interoperabilitet.
Följ med på en liten tankeövning. Den här posten bygger på några antaganden som många diskuterar, men som inte är verifierade. Det här är alltså inte en faktapost eller ett avslöjande, utan ett resonemang om hur Sverige skulle kunna kombinera nationell rådighet med Nato-interoperabilitet om ett antal antaganden visar sig stämma.
Antagandena är:
- att Försvarsmakten kommer att använda Palantirs Maven Smart System
- att det i så fall handlar om NATO:s version av Palantirs Maven Smart System dvs N-MSS
- att SINCC utvecklas ungefär enligt den målbild som beskrivits offentligt
- att N-MSS tekniskt går att integrera med eller köras inom den miljö som SINCC tillhandahåller
Om något av detta inte stämmer faller naturligtvis resonemanget. Framför allt vet vi inte om en sådan teknisk integration faktiskt är möjlig. Det här är därför en tankeövning kring en möjlig framtida lösning och inte ett påstående om hur systemen faktiskt är uppbyggda.
Det vi vet
Nato köpte i april 2025 Palantirs Maven Smart System (MSS) och sedan den 26 juni 2026 uppnådde Natos Maven Smart System full operativ förmåga.
Sverige har samtidigt presenterat SINCC (Swedish Interoperable Combat Cloud), som är en central del i Sveriges arbete med ett svenskt Combat Cloud, även om det ännu inte är känt hur långt gånget projektet är.
Palantir har, enligt medieuppgifter, en affärsrelation med Försvarsmakten. Detta är inte bekräftat och Försvarsmakten har inte kommenterat uppgifterna.
Nato Maven Smart System (N-MSS)
N-MSS är Natos anpassade version av Palantirs Maven Smart System (MSS). Nedan är citat från Natos chef för Task Force Maven, Överste Arnel David, skriver i ett LinkedIn inlägg.
- 50+ applications built and deployed across the entire operational force
- Enhanced data fusion for robust data ontology to leverage AI models
- Data Centric Security, meeting NATO standardization agreements (STANAGs); N-MSS is NATO-sovereign-owned with NATO data on NATO servers in NATO data centers.
Enligt Nato är N-MSS Nato-ägt, med Nato-data på Nato-servrar i Nato-datacenter. Palantir levererar mjukvaran, medan Nato ansvarar för drift, data och kontroll. N-MSS är enligt Nato Nato-suveränt.
Det är viktigt eftersom det tar bort en stor del av problematiken runt Palantir.
Det finns samtidigt invändningar mot N-MSS och bl.a. Frankrike håller på att ta fram alternativ till Maven.
Först en viktig distinktion
Det finns en återkommande missuppfattning kring Maven. Palantirs Maven Smart System ska inte förväxlas med Pentagons Maven Smart System som växte fram ur Project Maven. USA:s Maven är ett mycket större ekosystem där en central del handlar om att analysera enorma mängder satellitbilder, drönarbilder och annan sensordata för att identifiera mål.
Palantirs MSS är däremot framför allt ett integrations- och beslutslager. Fokus ligger på datamodeller, ontologi, analys, workflow och beslutsstöd. Den typen av funktioner används även inom det amerikanska Maven-ekosystemet, men utgör inte hela systemet.
Den skillnaden är viktig. Det finns även beskrivet i detalj min djupare analys av just USAs Maven Smart System.
Hur N-MSS och SINCC kan samverka för maximal operativ förmåga
Det är här resonemanget blir intressant. Den spontana slutsatsen är lätt att N-MSS och SINCC konkurrerar med varandra. Snarare tror jag att de kan fylla olika roller i samma lösning.
Det skulle innebära att diskussionen inte längre handlar om vilket system Sverige väljer, utan hur svenska och allierade förmågor samverkar.
SINCC skulle kunna vara Sveriges nationella plattform där både svenska operativa förmågor och N-MSS kan köras sida vid sida. Den skapar förutsättningarna för nationell rådighet, säker informationshantering och integration mellan svenska och allierade system, medan respektive förmåga löser sitt operativa uppdrag.
Om det stämmer flyttas fokus från valet av enskilda leverantörer till hur nationella och allierade förmågor kan kombineras på ett sätt som både bevarar svensk rådighet och möjliggör effektiv samverkan.
Min tolkning är att Sverige valt ett väldigt modulärt angreppssätt som möjliggör just detta. Lite plug-and-play om man vill förenkla, eller som en LEGO-platta där man kan bygga nytt, byta ut eller koppla på saker andra byggt.
Vissa länder har valt bort Palantir, hur blir det då?
Denna är lite off-topic, men eftersom ämnet är så pass aktuellt blir det en bonus-sektion.
Att Nato kör Palantir genom N-MSS krockar inte omedelbart med länders val av egna system. För det första är det valfritt vad varje land kör, det är inte tvingande att köra N-MSS. Interoperabiliteten är det viktiga. Varje land har egna mål, krav och syfte. Så länge interoperabiliteten fungerar med Nato så är det upp till varje land vad de väljer.
Det många länder främst ser som utmanande är frågor om suveränitet och dataintegritet och där påstår Nato att N-MSS är Nato-suveränt, det vill säga ingen data går via Palantir utan Palantir levererar mjukvara som körs i Natos miljö. De levererar inte datalagring, inte moln, inte datacenter etc.
Många länder väljer andra lösningar än Palantir av anledningen att Palantir är amerikanskt, samtidigt är USA är en del av Nato så grundfrågan är mindre relevant i just denna specifika fråga.
Ämnet är superintressant både strategiskt och taktiskt
Det intressanta här är egentligen inte Palantir. Det intressanta är var kontrollpunkten hamnar. Om N-MSS kan köras på SINCC är det fortfarande SINCC som kontrollerar den nationella miljön, informationsflödena och den nationella rådigheten.
Det innebär att Sverige själv kan styra vilken information som delas vidare, vilken information som stannar nationellt och hur informationsutbytet sker.
Samtidigt skulle svenska system och NATO:s system kunna arbeta med samma underliggande information, men genom olika gränssnitt och med olika syften och förmågor. Svenska operativa förmågor används för nationella behov. N-MSS används när Sverige verkar tillsammans med Nato.
Detta kan ge både nationell suveränitet och hög interoperabilitet och är kanske också på det viset framtidens försvarsförmåga byggs, genom att kombinera nationell rådighet med förmågan att samverka när det verkligen behövs.
Min hypotes är alltså inte att SINCC ersätter NATO MSS eller tvärtom. Min hypotes är att de kan vara byggda för att komplettera varandra.
Sammanfattning
Om antagandena visar sig vara riktiga tycker jag att den verkligt intressanta frågan inte är om Sverige använder Palantir.
Den intressanta frågan är vilken försvarsförmåga Sverige bygger och hur Sverige bäst möjliggör den. Här spelar så klart suveränitet och rådighet en stor roll.
Om SINCC blir den nationella plattformen och N-MSS blir en av de operativa förmågor som kan användas inom den skulle Sverige kunna kombinera nationell rådighet med sömlös interoperabilitet inom Nato.
Det är åtminstone en målbild som jag tycker är betydligt mer intressant att diskutera än den förenklade frågan om Sverige “köpt Palantir”.
Vad tror ni?