Palantir i Försvarsmakten - debatten som glömde bort verkligheten
Det som ofta missas i diskussionen om Palantir och att Polisen samt Försvarsmakten ingått avtal med företaget, är verkligheten. Varför behövs Palantir och varför löser inte alternativen behovet idag?
Jag är trött på verklighetsflykten i denna debatt. Fokus ligger på att Palantir är ett kontroversiellt amerikanskt företag. Jag delar uppfattningen att de är kontroversiella och att Sverige inte bör använda Palantir, detta av flertalet olika anlednignar, men samtidigt kan vi inte blunda för den verklighet vi lever i. Ibland krävs obekväma beslut för att lösa den uppgiften.
Vi tittar på Försvarsmakten. Enligt ETC har Försvarsmakten sagt:
"Vi kan inte själva utveckla den funktionalitet vi behöver, och kommer behöva hjälp av industri och näringsliv för att lösa de problemen."
Först en disclaimer. Jag har ingen insyn i avtal eller användande av Palantir inom Försvarsmakten.
Jag har tidigare spekulerat i att det är Nato Maven Smart System (N-MSS), som Försvarsmakten köpt och inte en vanlig Palantirprodukt. Om det stämmer förändrar det mycket av resonemanget i denna post.
Problemet i debatten
Det relevanta alternativet till Palantir är idag inte en färdig svensk eller europeisk motsvarighet. På kort sikt är det troligaste att Sverige helt kommer sakna motsvarande förmågan.
Då måste även kostnaden för att sakna den förmågan ingå i bedömningen.
Vad innebär det för risk för Sverige att inte inneha den förmåga som Palantir ger? Detta fram tills alternativ finns, egenutvecklade eller EU-alternativ.
Den operativa verkligheten
Försvarsmaktens huvuduppgift är att försvara Sverige och allierade mot väpnat angrepp. För att lösa den uppgiften pratar vi ofta om taktiska begrepp som överraskning, handlingsfrihet, initiativ, tempo, kraftsamling, lokal överlägsenhet och samordning.
Det handlar väldigt mycket om att göra saker snabbare, mer effektivt, mer oväntat och kraftfullare än de som vill vårt land illa. Beslutstempo är en nyckelkomponent. Jag vet att jag återkommer till det, men beslutstempo är en kritisk framgångsfaktor idag.
Palantir har i dag en lösning som kan stödja Försvarsmakten i detta. Förenklat är den lösningen "out of the box" jämfört med de alternativ som finns dvs tiden till att produkten kan vara operativ ligger långt före alternativen. Palantir är marknadsledande och har, i klassisk Peter Thiel-anda, lyckats skapa en monopolställning.
Rent krasst behöver vi därför väga Försvarsmaktens tilldelade uppgift mot våra åsikter om Palantirs ägare, att det är amerikanskt samt kontroversiella ställningstaganden.
Ett potentiellt scenario
Ett svenskt förband framrycker. Olika sensorer indikerar att ett fientligt förband finns i närheten, men utanför det egna förbandets räckvidd. Understöd krävs.
Exakt samma sak händer samtidigt hos det fientliga förbandet.
Nu startar en jakt på tid. Den som snabbast tar sig från sensor till agerande vinner..
I värsta fall kommer vårt förband skjutas till kingdom come i en beslutskedja som för motståndaren tar sekunder men för oss tar många minuter. I bästa fall lyckas vi skjuta först, men det fientliga förbandet har redan lämnat platsen när vår eld landar.
Vi är efter i beslutskedjan i båda fallen.
Den yttersta kostnaden för att sakna förmågan kan vara döda svenska soldater. Fienden har då tagit initiativet, överraskningen, tempot och den lokala överlägsenheten.
Det är den verklighet Försvarsmakten behöver förhålla sig till när beslut fattas. Denna del missas ofta i debatten, vad alternativen är och vilka konsekvenser det får likaså.
Varför alternativen inte löser allt nu
Det finns alternativ till Palantir och jag har själv skrivit om flera av dem.
Även här ligger utmaningen i hastigheten. De alternativ som börjar dyka upp är lovande, men inget täcker ensamt hela behovet. De behöver kompletteras, integreras och anpassas.
Frankrike är ett bra exempel på min tes. De fortsätter använda Palantir medan en fransk lösning (ChapsVision / ArgonOS) under egen kontroll kommer på plats, eftersom full implementation beräknas ta flera år.
Frågan är alltså inte bara vilket alternativ som är bäst, utan när det faktiskt kan användas i praktiken. Det ligger också i linje med Försvarsmaktens eget uttalande.
Vad detta betyder för bedömningen
Palantir kan ha varit ett nödvändigt ont eftersom behovet av förmågan är större än de negativa konsekvenserna.
Det innebär inte att Palantir är en bra långsiktig lösning. Det innebär att kostnaden för att vänta kan ha varit högre än kostnaden för att använda dem.
Kritiken mot Palantir är legitim. Men den måste också svara på hur Försvarsmakten ska få motsvarande förmåga, inom vilken tid och med vilka konsekvenser under tiden.
Framtiden
Två alternativa vägar kan vara:.
- Den ena är att ett svenskt system växer fram med SINCC som bas. Plattformstjänster och tillämpningar på SINCC kan tillsammans skapa en Sverigeanpassad lösning. Detta tror jag personligen mycket på. Hastighet, moduläritet och AI gör att jag tror denna väg har potential. SINCC är dock inte i full drift än.
- Den andra är en modell liknande den franska. Försvarsmakten väljer en eller flera leverantörer som passar vårt sätt att se på data och suveränitet. Försvarsmakten äger data, modeller och datacenter medan leverantörerna förser Försvarsmakten med själva förmågan.
Avslutning
Posten handlar inte om att vara för eller emot Palantir. Den handlar om varför Palantir kan ha valts och om den verklighet Försvarsmakten måste förhålla sig till. Att sakna förmågan kan få ödesdigra konsekvenser.
Att som tidningen ETC jaga företrädare för Försvarsmakten för att skapa reaktioner runt ett kontroversiellt bolag kan få olyckliga konsekvenser. Det hade varit klädsamt om de och andra gjort ordentliga efterforskningar på vilken verklighet vi lever i och vad konsekvenserna av ett icke beslut eller icke kompletta alternativ är. Verkligheten i detta fall kan i vänta, i värsta fall handlar det om skillnaden på liv och död för våra söner / döttrar, bröder / systrar, mammor / pappor, familj, vänner m.fl.
Ibland är ett mindre bra beslut bättre än alternativen eller inget beslut alls.